Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Salmo de David, para recordar. JEHOVÁ, no me reprendas en tu furor, ni me castigues en tu ira.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Porque tus saetas descendieron á mí, y sobre mí ha caído tu mano.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
No hay sanidad en mi carne á causa de tu ira; ni hay paz en mis huesos á causa de mi pecado.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Porque mis iniquidades han pasado mi cabeza: como carga pesada se han agravado sobre mí.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Pudriéronse, corrompiéronse mis llagas, á causa de mi locura.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Estoy encorvado, estoy humillado en gran manera, ando enlutado todo el día.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Porque mis lomos están llenos de irritación, y no hay sanidad en mi carne.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Estoy debilitado y molido en gran manera; bramo á causa de la conmoción de mi corazón.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Señor, delante de ti están todos mis deseos; y mi suspiro no te es oculto.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Mi corazón está acongojado, hame dejado mi vigor; y aun la misma luz de mis ojos no está conmigo.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Mis amigos y mis compañeros se quitaron de delante de mi plaga; y mis cercanos se pusieron lejos.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Y los que buscaban mi alma armaron lazos; y los que procuraban mi mal hablaban iniquidades, y meditaban fraudes todo el día.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Mas yo, como [si fuera] sordo, no oía; [y estaba] como un mudo, [que] no abre su boca.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Fuí pues como un hombre que no oye, y que en su boca no tiene reprensiones.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Porque á ti, oh Jehová, esperé yo: tú responderás, Jehová Dios mío.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Porque dije: Que no se alegren de mí: cuando mi pie resbalaba, sobre mí se engrandecían.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Empero yo estoy á pique de claudicar, y mi dolor está delante de mí continuamente.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Por tanto denunciaré mi maldad; congojaréme por mi pecado.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Porque mis enemigos están vivos [y] fuertes: y hanse aumentado los que me aborrecen sin causa:
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Y pagando mal por bien me son contrarios, por seguir yo lo bueno.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
No me desampares, oh Jehová: Dios mío, no te alejes de mí.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Apresúrate á ayudarme, oh Señor, mi salud.
