Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

Oh Gospod, ne oštevaj me v svojem besu niti me ne karaj v svojem silnem nezadovoljstvu.

2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

Kajti tvoje puščice trdno tičijo v meni in tvoja roka me boleče pritiska.

3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Zaradi tvoje jeze na mojem mesu ni zdravja niti ni v mojih kosteh zaradi mojega greha nobenega počitka.

4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

Kajti moje krivičnosti so presegle mojo glavo, kakor težko breme so zame pretežke.

5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Moje rane zaudarjajo in so okužene zaradi moje nespametnosti.

6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

Zaskrbljen sem, silno sem sklonjen, ves dan hodim in žalujem.

7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

Kajti moja ledja so napolnjena z gnusno boleznijo in zdravja ni na mojem mesu.

8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Slaboten sem in boleče zlomljen, vpil sem zaradi nemira v svojem srcu.

9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

Gospod, pred teboj je vse moje hrepenenje in moje stokanje ni skrito pred teboj.

10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Moje srce trepeta, moja moč me zapušča. Glede svetlobe mojih oči, je tudi ta odšla od mene.

11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Moji ljubi in moji prijatelji stojijo daleč stran od moje rane in moji sorodniki stojijo daleč stran.

12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

Tudi tisti, ki mi strežejo po življenju, zame postavljajo zanke in tisti, ki iščejo mojo bolečino, govorijo pogubne stvari in si ves dan domišljajo prevare.

13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Toda jaz, kakor gluh človek, nisem slišal in bil sem nem človek, ki ne odpira svojih ust.

14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

Tako sem bil človek, ki ne sliši in v čigar ustih ni opominov.

15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

Kajti vate zaupam, oh Gospod, ti boš uslišal, oh Gospod, moj Bog.

16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Kajti rekel sem: » Usliši me, da se ne bi sicer veselili nad menoj. Ko moje stopalo zdrsuje, se poveličujejo proti meni.«

17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

Kajti pripravljen sem, da se zaustavim in moja bridkost je nenehno pred menoj.

18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

Kajti oznanil bom svojo krivičnost, žalosten bom zaradi svojega greha.

19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

Toda moji sovražniki so živi in oni so močni, in tisti, ki me krivično sovražijo, so pomnoženi.

20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Tudi tisti, ki vračajo zlo za dobro, so moji nasprotniki, ker sledim stvari, ki je dobra.

21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

Ne zapusti me, oh Gospod. Oh moj Bog, ne bodi daleč od mene.

22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Podvizaj se, da mi pomagaš, oh Gospod, rešitev moje duše.