Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Salmo de Davi, para lembrança: SENHOR, não me repreendas em tua ira, e não me castigues em teu furor.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Porque tuas flechas me atingiram, e tua mão pesou sobre mim.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Na minha carne nada [há que esteja] saudável, por causa de tua ira; não há paz em meus ossos por causa do meu pecado.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Porque minhas maldades ultrapassam minha cabeça; elas [são] como carga pesada demais para mim.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Minhas feridas fedem, e estão apodrecidas, por eu ter sido tão tolo.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Eu estou perturbado e abatido; ando o dia todo em sofrimento.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Porque meus lombos ardem muito, e nada há que esteja saudável em minha carne.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Estou enfraquecido e despedaçado; eu gemo pelo sofrimento do meu coração.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
SENHOR, todo o meu sofrimento está diante de ti, e meu gemido não te é oculto.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Meu coração dá palpitações, e minha força me deixou; e a luz dos meus olhos já não [está] comigo.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Meus amigos e companheiros observam de longe minha calamidade; e os meus vizinhos ficam afastados.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Os que procuram [matar] a minha alma [me] armam laços; e os que procuram o meu mal falam insultos e todo o dia planejam maldades.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Mas eu [estou] como o surdo, não ouço; e como o mudo, [que] não abre sua boca.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
E eu estou como um homem que não ouve, e cuja boca não [pode responder] com repreensões.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Por isso, SENHOR, eu espero em ti; Senhor, meu Deus, tu me ouvirás.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Porque eu dizia: Não se alegrem de mim! Quando meu pé vacilou, eles se engrandeceram contra mim.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Porque eu estou prestes a ficar como manco, e minha dor está continuamente perante mim.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Por isso eu [te] conto minha maldade; estou aflito por causa do meu pecado.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Porém meus inimigos [estão] vivos, [e] se fortalecem; e os que me odeiam por maldade se multiplicam;
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Assim como os que retribuem o bem com o mal, eles se opõem a mim, porque eu sigo o bem.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Não me desampares, SENHOR, meu Deus, não fiques longe de mim.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Apressa-te ao meu socorro, SENHOR, salvação minha.
