Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
MAING, der kotin kaloke ia ni omui kupur sued, o der kame ia ni omui ongiong.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Pwe sapwilim omui kanangan kasik katieu lel dong ia, o lim omui katoutou ia.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Sota mau kot ni pali war ai pweki omui ongiong, o sota moleilei nan kokon ai kan pweki dip ai
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Pwe dip ai kin kadupaledi mong ai, re kin katoutou ia dueta meakot me toutou melel.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Ai ola kan posuedela o nanan pweki ai pweipwei.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
I kin kos pena o pairok wei alialu, i kin insensued ansau karos,
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Pwe longelong ai mongedier melel, o sota mau kot ni pali war ai.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Ngai luetalar melel o i wokiwok pasanger. I kin sangesang, pweki mongiong i sota kak moleilei.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Maing, kom kotin mangi ai inong karos, o ai sangesang sota rir sang komui.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Mongiong i rerer, ai kelail ko sanger re i, o marain en mas ai pil rotorotala.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Kompoke pai o ai warok kan kin doowei sang ia, o suedeki ai kalokolok, o sau i kan kin doo sang ia.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
O me kin inong iong kame ia la, kin masamasan ia, o me men wia sued ong ia, kin indinda duen ar pan wiada dodok sued, o re kin widiwiding ansau karos.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
A ngai dueta me salongepon amen, me sota rong wasa, o dueta me lotong, me sota kak sar pasang au a.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Ngai dueta ol amen me solar rong wasa, o sota depuk en lokaia mi nan au ai.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
A i kin auiaui komui, Maing. Komui Maing ai Kot pan kotin sapeng ia.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Pwe i men, ren der peren kin ia. Ma nä i pan krisedi, re pan peren kida melel.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Pwe i koren iong pupedi, o ai kalokolok kin koren iong ia ansau karos.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Pwe i weokada dip ai kan o suedeki dip ai.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
A ai imwintiti kan memaureta o irail me kelail; me kailong kin ia ni sota karepa me toto.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
O me kin depukki ai me mau me sued, kin palian ia, pweki ai dadaurata me mau.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Ieowa ai Kot, kom der muei sang ia o der doowei sang ia!
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Kom kotin madang dong ia, Maing sauas pa i.
