Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

Salamo nataon’ i Davida. Ho fampahatsiarovana. Jehovah ô, aza ny fahatezeranao no ananaranao ahy; ary aza ny fahaviniranao no amaizanao ahy.

2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

Fa mitsatoka amiko ny zana-tsipìkanao, ary manindry ahy mafy ny tananao,

3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Tsy misy fahasalamana ny nofoko noho ny fahatezeranao; tsy misy tsy marary ny taolako noho ny fahotako.

4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

Fa ny heloko efa mihoatra ny lohako; tahaka ny entana mavesatra izy ka tsy zakako.

5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Maimbo sady mihady ny feriko noho ny hadalako.

6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

Mitanondrika sy mijoretra indrindra aho, ary misaona mandrakariva.

7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

Ary ny vaniako henika ny aretina mahamay, ka tsy misy fahasalamana ny nofoko.

8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Marikoditra aho sady torovana indrindra; midradradradra aho noho ny fitolokon’ ny foko.

9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

Ry Tompo ô, eo anatrehanao ny faniriako rehetra; ary ny fisentoako tsy mba miafina aminao.

10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Miemponempona ny foko, lany ny heriko, ary ny fahiratan’ ny masoko aza efa nandao ahy.

11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Ny olo-malalako sy ny sakaizako aza efa manalavitra ny fahoriako; Ary ny havako mijanona eny lavitra eny.

12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

Mamela-pandrika izay mitady ny aiko; ary izay mitady hanimba ahy miteny fanimbana, sy misaim-pitaka mandrakariva.

13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Fa izaho dia tahaka ny marenina ka tsy mandre, ary tahaka ny moana ka tsy mahaloa-bava;

14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

Eny, dia tahaka ny olona tsy mandre, sady tsy misy teny havaly eo am-bavany.

15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

Fa ianao no antenaiko Jehovah ô; ianao no hamaly, ry Tompo Andriamanitra ô.

16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Fa hoy izaho: sao dia hifalian’ izy ireo anie aho; ary raha mibolisatra ny tongotro, dia hirehareha amiko izy.

17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

Fa efa ho lavo aho, ary ny fanaintainako dia tsaroako mandrakariva.

18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

Fa ny heloko no hambarako; matahotra aho noho ny fahotako.

19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

Fa ny fahavaloko velona ihany sady mahery; ary maro no mandrafy ahy tsy ahoan-tsy ahoana;

20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Ary mamaly ratsy ny soa izy ireo ka mandrafy ahy ho valin’ ny fanarahako ny tsara.

21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

Aza mahafoy ahy, Jehovah ô; Ry Andriamanitro ô, aza manalavitra ahy.

22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Faingàna hamonjy ahy, ry Tompo, Mpamonjy ahy ô.