Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Nzembo ya Davidi mpo na kokanisa. Yawe, kopamela ngai te kati na kanda na Yo to kopesa ngai etumbu te kati na kanda makasi na Yo.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Pamba te makonga na Yo etoboli ngai, mpe loboko na Yo ebeti ngai.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Mpo na kanda na Yo, nzoto na ngai ebeli; mpo na masumu na ngai, mikuwa na ngai elembi.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Mabe na ngai eleki moto na ngai, ezali kilo makasi epai na ngai lokola mokumba ya kilo makasi.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Bapota na ngai epoli mpe ekomi kolumba solo mpo na bozoba na ngai.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Nagumbami, nalembi makasi; nakomi moto ya mawa mpo na libela.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Pamba te nazali koyoka pasi makasi na mokongo na ngai, eteni ata moko te ya nzoto na ngai ezali malamu.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Nalembi, makasi na ngai nyonso esili; mobulu ekoti na motema na ngai, nakomi koganga na kolemba te.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Nkolo, oyebi posa na ngai nyonso; kolela na ngai ezali ya kobombama te na miso na Yo.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Motema na ngai ezangi kimia, makasi na ngai ekomi kosila, nabungisi ata pole ya miso na ngai.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Bato oyo balingaka ngai mpe baninga na ngai bakimi pasi na ngai, ba-oyo bazalaka na ngai esika moko batelemi mosika na ngai.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Bato oyo balukaka kufa na ngai bazali kotia mitambo, ba-oyo balukaka pasi na ngai bazali koloba mpo na kosala ngai mabe, bakomi mikolo nyonso kobongisa lokuta.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Kasi ngai nazali kosala lokola mokufi matoyi; mpe lokola baba, nakangi monoko, naboyi koloba.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Nakomi lokola mokufi matoyi oyo akoki kopesa eyano ata moko te na monoko na ye.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Yawe, natiaka elikya na ngai kati na Yo; oh Nkolo, Nzambe na ngai, solo, okoyanola.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Nalobaki: « Kopesa nzela te ete basepela na tina na ngai to bamitombola likolo na ngai soki nabeti libaku. »
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Pamba te nakomi pene ya kokweya, pasi na ngai ezali kaka elongo na ngai tango nyonso.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Solo nandimi mabe na ngai, masumu na ngai ezali kotungisa molimo na ngai.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Banguna na ngai bazali makasi mpe bingambe, bato oyo bayinaka ngai kaka pamba bazali ebele.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Bato oyo bazongisaka mabe na bolamu bazali kofunda ngai atako nalukaka kosala bolamu.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Yawe, kosundola ngai te; Nzambe na ngai, kozala mpe mosika na ngai te.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Nkolo, Mobikisi na ngai, yaka noki kosunga ngai.
