Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Mazmur Daud waktu mempersembahkan kurban peringatan. TUHAN, jangan menghukum aku dalam kemarahan-Mu, jangan menyiksa aku dalam kemurkaan-Mu.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Panah-Mu menembus melukai tubuhku, tangan-Mu terasa berat menekan aku.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Aku sakit parah karena kemarahan-Mu; tak ada yang sehat pada tubuhku karena dosaku.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Aku tenggelam dalam banjir kesalahanku, beban dosaku terlalu berat bagiku.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Luka-lukaku bernanah dan berbau busuk, karena aku telah berlaku bodoh.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Aku tertunduk dan terbungkuk, sepanjang hari aku murung dan sedih.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Demam membakar tubuhku, tak ada yang sehat pada badanku.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Aku remuk-redam dan kehabisan tenaga, aku merintih karena hatiku resah.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
TUHAN, Engkau tahu segala keinginanku, keluh kesahku tidak tersembunyi bagi-Mu.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Jantungku berdebar-debar, tenagaku hilang, mataku sudah menjadi pudar.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Handai-taulanku menghindar karena penyakitku, bahkan kaum kerabatku menjauhi aku.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Orang yang ingin membunuh aku memasang jerat bagiku; yang ingin mencelakakan aku mengancam hendak menumpas aku.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Tetapi aku seperti orang tuli yang tidak mendengar, seperti orang bisu yang tidak bicara.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Sungguh, aku seperti orang yang tidak mendengar, dan karena itu tidak membantah.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Tetapi aku berharap kepada-Mu, ya TUHAN, dan Engkau, TUHAN Allahku, menjawab aku.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Jangan biarkan musuhku senang melihat kesusahanku, jangan biarkan mereka membual bila aku goyah.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Aku hampir saja jatuh, terus menerus aku kesakitan.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Aku mengakui dosa-dosaku; hatiku cemas memikirkan kesalahanku.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Orang-orang yang memusuhi aku banyak dan kuat, mereka membenci cara hidupku.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Orang yang membalas kebaikan dengan kejahatan memusuhi aku karena aku melakukan yang baik.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Ya TUHAN, jangan meninggalkan aku, jangan jauh daripadaku, ya Allahku.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Datanglah segera menolong aku, ya TUHAN penyelamatku.
