Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
| מזמור לדוד להזכיר יהוה אל בקצפך תוכיחני ובחמתך תיסרני׃ |
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
| כי חציך נחתו בי ותנחת עלי ידך׃ |
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
| אין מתם בבשרי מפני זעמך אין שלום בעצמי מפני חטאתי׃ |
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
| כי עונתי עברו ראשי כמשא כבד יכבדו ממני׃ |
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
| הבאישו נמקו חבורתי מפני אולתי׃ |
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
| נעויתי שחתי עד מאד כל היום קדר הלכתי׃ |
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
| כי כסלי מלאו נקלה ואין מתם בבשרי׃ |
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
| נפוגותי ונדכיתי עד מאד שאגתי מנהמת לבי׃ |
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
| אדני נגדך כל תאותי ואנחתי ממך לא נסתרה׃ |
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
| לבי סחרחר עזבני כחי ואור עיני גם הם אין אתי׃ |
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
| אהבי ורעי מנגד נגעי יעמדו וקרובי מרחק עמדו׃ |
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
| וינקשו מבקשי נפשי ודרשי רעתי דברו הוות ומרמות כל היום יהגו׃ |
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
| ואני כחרש לא אשמע וכאלם לא יפתח פיו׃ |
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
| ואהי כאיש אשר לא שמע ואין בפיו תוכחות׃ |
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
| כי לך יהוה הוחלתי אתה תענה אדני אלהי׃ |
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
| כי אמרתי פן ישמחו לי במוט רגלי עלי הגדילו׃ |
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
| כי אני לצלע נכון ומכאובי נגדי תמיד׃ |
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
| כי עוני אגיד אדאג מחטאתי׃ |
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
| ואיבי חיים עצמו ורבו שנאי שקר׃ |
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
| ומשלמי רעה תחת טובה ישטנוני תחת רדופי טוב׃ |
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
| אל תעזבני יהוה אלהי אל תרחק ממני׃ |
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
| חושה לעזרתי אדני תשועתי׃ |
