Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Ein Psalm Davids. Zum Gedächtnis. HERR, strafe mich nicht in deinem Zorn, züchtige mich nicht in deinem Grimm;
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
denn deine Pfeile haben mich getroffen, und deine Hand liegt schwer auf mir.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Es ist nichts Unversehrtes an meinem Fleisch vor deinem Zorn, kein Friede in meinen Gebeinen wegen meiner Sünde.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Denn meine Schulden gehen über mein Haupt; wie eine schwere Last sind sie mir zu schwer geworden.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Meine Wunden stinken und eitern von meiner Torheit.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Ich bin tief gebeugt und niedergedrückt; ich gehe traurig einher den ganzen Tag;
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
denn meine Lenden sind ganz entzündet, und es ist nichts Gesundes an meinem Fleisch.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Ich bin ganz kraftlos und zermalmt; ich heule vor Unruhe meines Herzens.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
O Herr, mein ganzes Verlangen sei dir vorgelegt, und mein Seufzen sei dir nicht verborgen!
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Mein Herz pocht heftig, meine Kraft hat mich verlassen, und das Licht meiner Augen ist nicht bei mir.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Meine Lieben und Freunde treten beiseite wegen meiner Plage, und meine Nächsten stehen von ferne;
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
die aber, welche mir nach dem Leben trachten, legen mir Schlingen, und die mein Unglück suchen, besprechen meinen Untergang und ersinnen Lügen den ganzen Tag.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Ich aber bin wie ein Tauber und höre nichts, und wie ein Stummer, der seinen Mund nicht auftut.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Und ich bin wie einer, der nichts hört, und in dessen Mund kein Widerspruch ist.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Denn auf dich, HERR, hoffe ich; du wirst antworten, Herr, mein Gott!
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Denn wenn ich redete, wie würden sie sich über mich freuen! Wenn mein Fuß ins Wanken geriete, wie würden sie frohlocken über mich!
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Denn ich bin nahe daran zu fallen, und mein Schmerz ist immerdar vor mir.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Denn ich bekenne meine Schuld und bin bekümmert wegen meiner Sünde.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Aber die mich grundlos befeinden, sind mächtig, und derer, die mich unter falschem Vorwand hassen, sind viele.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Die mir Gutes mit Bösem vergelten, sind mir feind, weil ich dem Guten nachjage.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Verlaß mich nicht, o HERR! Mein Gott, sei nicht fern von mir!
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Eile mir zu helfen, o Herr, mein Heil!
