Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

Psaume de David, pour réduire en mémoire. Eternel, ne me reprends point en ta colère, et ne me châtie point en ta fureur.

2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

Car tes flèches sont entrées en moi, et ta main s'est appesantie sur moi.

3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Il n'y a rien d'entier en ma chair, à cause de ton indignation; ni de repos dans mes os, à cause de mon péché.

4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

Car mes iniquités ont surmonté ma tête, elles se sont appesanties comme un pesant fardeau, au-delà de mes forces.

5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Mes plaies sont pourries [et] coulent, à cause de ma folie.

6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

Je suis courbé et penché outre mesure; je marche en deuil tout le jour.

7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

Car mes aines sont remplies d'inflammation, et dans ma chair il [n'y a] rien d'entier.

8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Je suis affaibli et tout brisé, je rugis du grand frémissement de mon cœur.

9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

Seigneur, tout mon désir est devant toi, et mon gémissement ne t'est point caché.

10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Mon cœur est agité çà et là, ma force m'a abandonné, et la clarté aussi de mes yeux: même ils ne sont plus avec moi.

11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Ceux qui m'aiment, et même mes intimes amis, se tiennent loin de ma plaie, et mes proches se tiennent loin de [moi].

12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

Et ceux qui cherchent ma vie, m'ont tendu des filets, et ceux qui cherchent ma perte, parlent de calamités, et songent des tromperies tout le jour.

13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Mais moi je n'entends non plus qu'un sourd, et je suis comme un muet qui n'ouvre point sa bouche.

14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

Je suis, dis-je, comme un homme qui n'entend point, et qui n'a point de réplique en sa bouche.

15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

Puisque je me suis attendu à toi, ô Eternel, tu me répondras, Seigneur mon Dieu!

16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Car j'ai dit: [Il faut prendre garde] qu'ils ne triomphent de moi: quand mon pied glisse, ils s'élèvent contre moi.

17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

Quand je suis prêt à clocher; et que ma douleur est continuellement devant moi;

18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

Quand je déclare mon iniquité [et] que je suis en peine pour mon péché.

19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

Cependant mes ennemis, qui sont vivants, se renforcent, et ceux qui me haïssent à tort se multiplient.

20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Et ceux qui me rendent le mal pour le bien, me sont contraires, parce que je recherche le bien.

21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

Eternel, ne m'abandonne point; mon Dieu! ne t'éloigne point de moi.

22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Hâte-toi de venir à mon secours, Seigneur, qui es ma délivrance.