Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Psaume de David. Pour la Commémoration. Eternel, ne me réprimande pas dans ton irritation, ne me châtie pas dans ton courroux.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Car tes flèches m’ont transpercé, et ta main s’est appesantie sur moi.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Ta colère n’a laissé rien d’intact dans mon corps, mes péchés ont banni la paix de mes membres.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Car mes fautes ont monté par-dessus ma tête; comme un gros poids, elles pèsent lourdement sur moi.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Mes plaies sont fétides, putréfiées, par suite de mon égarement.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Je suis tordu, affaissé outre mesure; tout le temps, je marche voilé de tristesse,
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
car mes entrailles sont toutes malades d’inflammation; nulle partie saine en mon corps.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Je suis épuisé, abattu au dernier point, je pousse des cris dans la violente agitation de mon cœur.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Seigneur, tout ce que je souhaite t’est connu; mes soupirs ne t’échappent point.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Mon cœur palpite violemment, ma vigueur m’a abandonné, même la lumière de mes yeux me fait défaut.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Mes amis, mes compagnons se tiennent à l’écart de mon mal, mes proches demeurent à distance.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Ceux qui en veulent à ma vie me dressent des embûches, ceux qui cherchent mon malheur disent des paroles meurtrières, méditent des perfidies toute la journée.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Pourtant, moi, tel un sourd, je n’entends point, je suis comme un muet qui n’ouvre pas la bouche.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Oui, je me comporte comme un homme qui n’entend pas, et qui n’a pas de répliques sur les lèvres.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
C’Est que je tourne mon attente vers toi; et, toi, tu m’exauceras, Seigneur, mon Dieu.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
C’Est que je me dis: "Ils pourraient se réjouir de moi, faire les fiers à mon endroit, en voyant chanceler mes pas!"
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Ne suis-je point désigné à la ruine? Mon mal n’est-il pas toujours là, sous mes yeux?
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Car il faut que je confesse mon iniquité; je suis alarmé de mon péché,
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
alors que mes ennemis ont une grande puissance de vie; nombreux sont ceux qui me haïssent sans cause,
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
et qui, rendant le mal pour le bien, me molestent pour me récompenser de poursuivre le bien.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Ne me délaisse pas, ô Eternel! Mon Dieu, ne te tiens pas éloigné de moi.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Hâte-toi de me secourir, Seigneur, qui es mon protecteur.
