Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

`The salm of Dauid, to bythenke on the sabat. Lord, repreue thou not me in thi strong veniaunce; nether chastice thou me in thin ire.

2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

For thin arowis ben fitchid in me; and thou hast confermed thin hond on me.

3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Noon helthe is in my fleisch fro the face of thin ire; no pees is to my boonys fro the face of my synnes.

4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

For my wickidnessis ben goon ouer myn heed; as an heuy birthun, tho ben maad heuy on me.

5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Myn heelid woundis weren rotun, and ben brokun; fro the face of myn vnwisdom.

6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

I am maad a wretche, and Y am bowid doun til in to the ende; al dai Y entride sorewful.

7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

For my leendis ben fillid with scornyngis; and helthe is not in my fleisch.

8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

I am turmentid, and maad low ful greetli; Y roride for the weilyng of myn herte.

9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

Lord, al my desire is bifor thee; and my weilyng is not hid fro thee.

10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Myn herte is disturblid in me, my vertu forsook me; and the liyt of myn iyen `forsook me, and it is not with me.

11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

My frendis and my neiyboris neiyiden; and stoden ayens me. And thei that weren bisidis me stoden afer;

12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

and thei diden violence, that souyten my lijf. And thei that souyten yuels to me, spaken vanytees; and thouyten gilis al dai.

13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

But Y as a deef man herde not; and as a doumb man not openynge his mouth.

14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

And Y am maad as a man not herynge; and not hauynge repreuyngis in his mouth.

15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

For, Lord, Y hopide in thee; my Lord God, thou schalt here me.

16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

For Y seide, Lest ony tyme myn enemyes haue ioye on me; and the while my feet ben mouyd, thei spaken grete thingis on me.

17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

For Y am redi to betyngis; and my sorewe is euere in my siyt.

18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

For Y schal telle my wickidnesse; and Y schal thenke for my synne.

19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

But myn enemyes lyuen, and ben confermed on me; and thei ben multiplyed, that haten me wickidli.

20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Thei that yelden yuels for goodis, backbitiden me; for Y suede goodnesse.

21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

My Lord God, forsake thou not me; go thou not awei fro me.

22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Lord God of myn helthe; biholde thou in to myn help.