Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
A psalm of David, to bring to remembrance. Yahweh, do not rebuke me in your anger; do not punish me in your wrath.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
For your arrows pierce me, and your hand presses me down.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
My whole body is sick because of your anger; there is no health in my bones because of my sin.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
For my iniquities overwhelm me; they are a burden too heavy for me.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
My wounds are infected and smell because of my foolish sins.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
I am stooped over and humiliated every day; I go about mourning all day long.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
For within me, I am filled with burning; there is no health in my flesh.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
I am numb and utterly crushed; I groan because of the anguish of my heart.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Lord, you understand my heart's deepest yearnings, and my groanings are not hidden from you.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My heart pounds, my strength fades, and my eyesight dims.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
My friends and companions shun me because of my condition; my neighbors stand far off.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Those who seek my life lay snares for me. They who seek my harm speak destructive words and say deceitful words all day long.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
But I, I am like a deaf man and hear nothing; I am like a mute man who says nothing.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
I am like a man who does not hear and who has no reply.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Surely I wait for you, Yahweh; you will answer, Lord my God.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
I say this so that my enemies will not gloat over me. If my foot slips, they will do terrible things to me.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I am about to stumble, and I am in constant pain.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
I confess my guilt; I am concerned about my sin.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
But my enemies are numerous; those who hate me wrongfully are many.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
They repay me evil for good; they hurl accusations at me although I have pursued what is good.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Do not abandon me, Yahweh; my God, do not stay far away from me.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Come quickly to help me, Lord, my salvation.
