Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
A Psalm of David for remembrance concerning the Sabbath-day. O Lord, rebuke me not in your wrath, neither chasten me in your anger.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
For your weapons are fixed in me, and you have pressed your hand heavily upon me.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For there is no health in my flesh because of your anger; there is no peace to my bones because of my sins.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
For my transgressions have gone over mine head: they have pressed heavily upon me like a weighty burden.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
My bruises have become noisome and corrupt, because of my foolishness.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
I have been wretched and bowed down continually: I went with a mourning countenance all the day.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
For my soul is filled with mockings; and there is no health in my flesh.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
I have been afflicted and brought down exceedingly: I have roared for the groaning of my heart.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
But all my desire is before you; and my groaning is not hidden from you.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My heart is troubled, my strength has failed me; and the light of mine eyes is not with me.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
My friends and my neighbors drew near before me, and stood still; and my nearest of kin stood afar off.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
While they pressed hard upon me that sought my soul: and they that sought my hurt spoke vanities, and devised deceits all the day.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
But I, as a deaf man, heard not; and was as a dumb man not opening his mouth.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
And I was as a man that hears not, and who has no reproofs in his mouth.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For I hoped in you, O Lord: you will hear, O Lord my God.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I said, Lest mine enemies rejoice against me: for when my feet were moved, they spoke boastingly against me.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I am ready for plagues, and my grief is continually before me.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
For I will declare mine iniquity, and be distressed for my sin.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
But mine enemies live, and are mightier than I: and they that hate me unjustly are multiplied.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
They that reward evil for good slandered me; because I followed righteousness.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Forsake me not, O Lord my God: depart not from me.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Draw near to my help, O Lord of my salvation.
