Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
A Psalm of David, to bring to remembrance. O LORD, rebuke me not in thy wrath: neither chasten me in thy hot displeasure.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
For thine arrows stick fast in me, and thy hand presseth me sore.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
[There is] no soundness in my flesh because of thine anger; neither [is there any] rest in my bones because of my sin.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
For mine iniquities are gone over mine head: as an heavy burden they are too heavy for me.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
My wounds stink [and] are corrupt because of my foolishness.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
I am troubled; I am bowed down greatly; I go mourning all the day long.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
For my loins are filled with a loathsome [disease: ] and [there is] no soundness in my flesh.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
I am feeble and sore broken: I have roared by reason of the disquietness of my heart.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Lord, all my desire [is] before thee; and my groaning is not hid from thee.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My heart panteth, my strength faileth me: as for the light of mine eyes, it also is gone from me.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
My lovers and my friends stand aloof from my sore; and my kinsmen stand afar off.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
They also that seek after my life lay snares [for me: ] and they that seek my hurt speak mischievous things, and imagine deceits all the day long.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
But I, as a deaf [man], heard not; and [I was] as a dumb man [that] openeth not his mouth.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Thus I was as a man that heareth not, and in whose mouth [are] no reproofs.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For in thee, O LORD, do I hope: thou wilt hear, O Lord my God.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I said, [Hear me], lest [otherwise] they should rejoice over me: when my foot slippeth, they magnify [themselves] against me.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I [am] ready to halt, and my sorrow [is] continually before me.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
For I will declare mine iniquity; I will be sorry for my sin.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
But mine enemies [are] lively, [and] they are strong: and they that hate me wrongfully are multiplied.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
They also that render evil for good are mine adversaries; because I follow [the thing that] good [is].
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Forsake me not, O LORD: O my God, be not far from me.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Make haste to help me, O Lord my salvation.
