Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
A Psalme of Dauid for remembrance. O Lord, rebuke mee not in thine anger, neither chastise me in thy wrath.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
For thine arrowes haue light vpon me, and thine hand lyeth vpon me.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
There is nothing sound in my flesh, because of thine anger: neither is there rest in my bones because of my sinne.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
For mine iniquities are gone ouer mine head, and as a weightie burden they are too heauie for me.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
My woundes are putrified, and corrupt because of my foolishnes.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
I am bowed, and crooked very sore: I goe mourning all the day.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
For my reines are full of burning, and there is nothing sound in my flesh.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
I am weakened and sore broken: I roare for the very griefe of mine heart.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Lord, I powre my whole desire before thee, and my sighing is not hid from thee.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Mine heart panteth: my strength faileth me, and the light of mine eyes, euen they are not mine owne.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
My louers and my friends stand aside from my plague, and my kinsmen stand a farre off.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
They also, that seeke after my life, laye snares, and they that go about to do me euil, talke wicked things and imagine deceite continually.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
But I as a deafe man heard not, and am as a dumme man, which openeth not his mouth.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Thus am I as a man, that heareth not, and in whose mouth are no reproofes.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For on thee, O Lord, do I waite: thou wilt heare me, my Lord, my God.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I said, Heare me, least they reioyce ouer me: for when my foote slippeth, they extol themselues against me.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Surely I am ready to halte, and my sorow is euer before me.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
When I declare my paine, and am sory for my sinne,
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Then mine enemies are aliue and are mightie, and they that hate me wrongfully are many.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
They also, that rewarde euill for good, are mine aduersaries, because I follow goodnesse.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Forsake me not, O Lord: be not thou farre from me, my God.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Haste thee to helpe mee, O my Lord, my saluation.
