Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

En Salme af David. Lehazkir.

2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

HERRE, revs mig ej i din Vrede, tugt mig ej i din Harme!

3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Thi dine Pile sidder i mig, din Haand har lagt sig paa mig.

4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

Intet er karskt paa min Krop for din Vredes Skyld, intet uskadt i mine Ledemod for mine Synders Skyld;

5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

thi over mit Hoved skyller min Brøde som en tyngende Byrde, for tung for mig.

6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

Mine Saar baade stinker og raadner, for min Daarskabs Skyld gaar jeg bøjet;

7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

jeg er saare nedtrykt, sorgfuld vandrer jeg Dagen lang.

8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Thi Lænderne er fulde af Brand, intet er karskt paa min Krop,

9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

jeg er lammet og fuldkommen knust, jeg skriger i Hjertets Vaande.

10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

HERRE, du kender al min Attraa, mit Suk er ej skjult for dig;

11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

mit Hjerte banker, min Kraft har svigtet, selv mit Øje har mistet sin Glans.

12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

For min Plages Skyld flyr mig Ven og Frænde, mine Nærmeste holder sig fjernt;

13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

de, der vil mig til Livs, sætter Snarer, og de, der vil mig ondt, lægger Raad om Fordærv, de tænker Dagen igennem paa Svig.

14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

Men jeg er som en døv, der intet hører, som en stum, der ej aabner sin Mund,

15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

som en Mand, der ikke kan høre, i hvis Mund der ikke er Svar.

16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Thi til dig staar mit Haab, o HERRE, du vil bønhøre, Herre min Gud,

17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

naar jeg siger: »Lad dem ikke glæde sig over mig, hovmode sig over min vaklende Fod!«

18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

Thi jeg staar allerede for Fald, mine Smerter minder mig stadig;

19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

thi jeg maa bekende min Skyld, maa sørge over min Synd.

20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Mange er de, der med Urette er mine Fjender, talrige de, der hader mig uden Grund,

21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

som lønner mig godt med ondt, som staar mig imod, fordi jeg søger det gode.

22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

HERRE, forlad mig ikke, min Gud, hold dig ikke borte fra mig, il mig til Hjælp, o Herre, min Frelse!