Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
O Yahweh Pakai lung phatmo nan neilethuh hih in, nalunghan jeh in jong neijep hih in!
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Nathal changho kasunga akikam dentan, nakhuttum in neivo lhutan ahi.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Neilunghan khum jeh in katahsa pumpi hi anan, kachonset naho jeh in katahsa achip soh tai.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Kathepmo nan eilon khum in, agihdan poh jouhoi ahitapoi.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Ngolhoi tah a kana chonset jehin, kamaha anasetan auidoh leotai.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Kathoh gimna hin ei kong konsah tai, lung gim tah in nilhum kei in kavah len ahi.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Khosih pi kasunga meikong bangin a allin, eidammo sahtai.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Keima kalhasam in kapum in kagoi lhatai. Kalungthim natna a kon in kapeng pengin ahi.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Yahweh Pakai nangin ipi kangai chat ham nahei, nangin ka khoisatna jouse najai.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Kahaina hu alhasam tan katha beitai, chule kamit in jong kho amu tapoi.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Kangailut chengle kagol kapaiten kahivei hi akichaovin eidalha taove. Ka insung mite jengjong achomin aumtaovin ahi.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Hiche jeng a jong chun kagalmi ten kathi nading thang akam nalai uve. Kaman thahna ding toh gon anei un, nilhum keijin kathi nading agong taovin ahi.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Hinlah ken eikigih naho jouse chu kakijah mosah in, chuleh amasang uvah apaomo bangin thipbeh in kaumtai.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Imacha jahlouding kanom in chuleh donbutna jong donbutlou ding kanom e.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Ajeh chu O Yahweh Pakai nangma ngah jinga um a kahi. Nangin kataona neidonbut tei ding ahi O Yahweh Pakai Elohim ka Pathen.
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Keima katao in, “kadougalte noise tah in eivetsah dan, kalhuhna a jong kitaisah dan.”
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Keima tanglouva kathohgim na-ah akichaipai ding kahitai.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Hinlah kachonset naho kaphong-doh in, ka nachonna ho chu kakisih behseh jenge.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Keiman dougal khohtah tah ho kanei e; amahon ajeh beihel in eidou ui.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Amahon thilpha kabol chu thilsen eilethuh un, chuleh thilpha kachepi jing jeh in eidouvun ahi.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
O Yahweh Pakai neidalhahih in Elohim ka Pathen kei a kon in um gamla hih behin,
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
O Yahweh Pakai eihuh hingpa hungloi in lang nei kithopin.
