Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
David kah ngaidamnah Tingtoenglung Aw BOEIPA, na thinhul neh kai n'tluung boel lamtah na kosi neh kai n'toel boeh.
2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Na thaltang loh kai dongah sap ha tlaeh tih na kut loh kai n'nan.
3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Nang kah kosi dongah ka pum he hlang la om voelpawh. Ka tholh dongah ka rhuh a sading pawh.
4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Kai kathaesainah loh ka lu hang khuk tih, kai ham hnophueih bangla a rhih loh n'nan.
5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Ka anglat dongah, ka boengha rhong tih rhim coeng.
6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Ka ngam paihaeh tangkik hil khohnin yungah kopang neh ka van.
7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Ka uen khaw boeih duih tih, ka pum he hlang la om voelpaawh.
8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Ka lungmit tih ka paep dongah, lungbuei phoenanah neh mat ka kawk.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Ka ngaihlihnah boeih he, ka Boeipa namah taengah ka hal tih, ka hueinah he namah taeng lamloh a thuh moenih.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Ka lungbuei a thimpom tih ka thadueng hnoeng. Te dongah ka mik khaw tueng pawh.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Ka tlohtat dongah ka lungnah ka paya rhoek loh saisai m'pai tak tih ka huiko khaw a hla lam ni a pai uh coeng.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Ka hinglu aka mae rhoek loh n'hlaeh tih, kai yoethae puei ham aka tlap rhoek loh a talnah te a thui uh. Te dongah hlangthai palat rhoek loh hnin at puet n'taeng uh.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Tedae kai tah hnapang bangla ka ya voelpawt tih olmueh loh a ka a ang pawt bangla ka om.
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Te dongah aka ya thai pawt tih a ka ah toelthamnah aka om pawt hlang bangla ka om.
15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
BOEIPA nang dongah ka hangdang tih nang loh nan doo bitni ka Boeipa ka Pathen aw
16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Te dongah, “Ka kho he a paloe vaengah kai n'kohah thil uh tih kai soah pomsang uh ve,” ka ti.
17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Cungdonah ham ka tawn uh tih ka nganboh loh kamah taengah om taitu.
18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Te dongah kai kathaesainah te ka doek. Kamah kah tholhnah dongah ka mawn.
19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Tedae ka thunkha rhoek kah hingnah tah ting tih a honghi dongah ka lunguet loh pungtai.
20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Te dongah a then te a thae neh aka thuung rhoek loh kai n'khingkhoek vaengah a then te kamah loh ka vai rhoela ka vai.
21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Ka BOEIPA Pathen aw, kai n'hno boel lamtah kai taeng lamkah n'lakhla tak boeh.
22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Kai bomkung la ha tawn uh laeh ka loeihnah Boeipa.
