Psaltaren 37
1 Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.
Av David. Vreidskast ikkje yver illgjerningsmennerne, harmast ikkje yver deim som gjer urett!
2 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.
For liksom gras vert dei brått avskorne, og som grøne urter visnar dei burt.
3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
Lit på Herren og gjer det gode, bu i landet og legg vinn på truskap!
4 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
Og hugnast i Herren, so skal han gjeva deg det som ditt hjarta ynskjer.
5 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.
Gjev Herren din veg i vald, og lit på honom! Han skal gjera det;
6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.
og han skal lata di rettferd ganga fram som ljoset, og din rett som middagsklåren.
7 Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.
Ver still for Herren og stunda på honom! Vreidast ikkje yver den som hev lukka på sin veg, den mannen som legg upp meinråd!
8 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.
Haldt deg frå vreide, lat harm fara, vreidast ikkje, det er berre til å gjera ilt!
9 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.
For illgjerningsmenner skal verta utrudde, men dei som ventar på Herren, dei skal erva landet.
10 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.
Og um ei liti stund er den ugudlege ikkje til, og legg du merke til hans stad, so er han der ikkje.
11 Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.
Men dei spaklyndte skal erva landet og hugnast ved mykjen fred.
12 Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;
Den ugudlege tenkjer upp vondt imot den rettferdige og skjer tenner imot honom.
13 men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.
Herren lær åt honom; for han ser at hans dag kjem.
14 De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.
Dei ugudlege dreg sverdet og spenner sin boge til å fella den arme og fatige og myrda deim som fer ærleg fram.
15 Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.
Deira sverd skal ganga inn i deira eige hjarta, og deira bogar verta brotne sund.
16 Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.
Betre er det vesle den rettferdige hev, enn mykje gods hjå mange ugudlege.
17 Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.
For armarne vert brotne på dei ugudlege, men Herren styd dei rettferdige.
18 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.
Herren kjenner dei dagar dei ulastande skal liva, og deira arv skal vara til æveleg tid.
19 De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.
Dei skal ikkje verta til skammar i den vonde tid, og i hungers dagar skal dei verta mette.
20 Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.
For dei ugudlege skal ganga til grunnar, og Herrens fiendar som blomeskrud på engjar; dei kverv som røyk, kverv burt.
21 Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
Den ugudlege låner og gjev ikkje att, men den rettferdige gjer miskunn og gjev.
22 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.
For dei han velsignar, skal erva landet; men dei han forbannar, skal verta utrudde.
23 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.
Herren gjer ein manns steg faste, og han hev hugnad i hans veg.
24 Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.
Når han fell, vert han ikkje støypt til marki; for Herren styd hans hand.
25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.
Eg hev vore ung og vorte gamall, men aldri hev eg set den rettferdige forlaten eller hans born beda um brød.
26 Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.
Heile dagen gjer han miskunn og låner ut, og hans born vert velsigna.
27 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.
Vik frå det vonde og gjer det gode, so vert du æveleg buande i landet.
28 Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
For Herren elskar rett og forlet ikkje sine trugne; til æveleg tid vert dei haldne uppe; men avkjøme av ugudlege vert utrudt.
29 De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.
Dei rettferdige skal erva landet og bu i det til æveleg tid.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.
Rettferdig manns munn andar visdom, og hans tunga taler det som rett er.
31 Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.
Hans Guds lov er i hans hjarta, hans stig er ikkje ustøde.
32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,
Dei ugudlege lurer på den rettferdige og søkjer å drepa honom.
33 men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.
Herren yvergjev honom ikkje i hans hand og fordømer honom ikkje, når han vert dømd.
34 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.
Venta på Herren og haldt deg på hans veg! so skal han upphøgja deg til å erva landet; du skal sjå på at dei ugudlege vert utrudde.
35 Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.
Eg såg ein ugudleg ovrikjen mann, og han breidde seg ut som eit heimevakse tre med sitt grøne lauv.
36 Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.
Men han gjekk burt, og sjå, han var ikkje meir, og eg leita etter honom, men han vart ikkje funnen.
37 Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.
Merk deg den ulastande mann, og sjå på den rett-tenkte, at freds mann hev ei framtid.
38 Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.
Men dei fråfalne vert alle saman utøydde, framtidi vert avskori for dei ugudlege.
39 Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.
Og frelsa for dei rettferdige kjem frå Herren, deira sterke vern i trengsels tid.
40 HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.
Og Herren hjelper deim og friar deim ut, han friar deim frå dei ugudlege og frelser deim, for dei flyr til honom.
