Psaltaren 37

1 Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.

Von David. / Arge laß nicht zum Eifer dich reizen, / Alle die Frevler beneide nicht!

2 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.

Denn wie Gras verschwinden sie eilend / Und verwelken wie grünes Kraut.

3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,

Baue auf Jahwe und handle gut, / Bleibe im Lande und pflege Treue!

4 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.

So wirst du Wonne an Jahwe haben, / Der dir gewährt deines Herzens Wunsch.

5 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.

Gründe auf Jahwe dein Lebenslos, / Traue auf ihn, denn er macht's wohl!

6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.

Er läßt deine Unschuld wie Morgenlicht leuchten / Und dein Recht wie die Mittagshelle.

7 Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.

Duldergleich sei stille zu Jahwe und harre sein! / Entrüste dich nicht über den, der Glück hat, / Über den Mann, der Ränke verübt!

8 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.

Halt dich vom Zorne zurück, laß fahren den Grimm! / Erhitze dich nicht, es führt nur zum Bösen!

9 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.

Denn Frevler werden ausgerottet; / Die aber Jahwes harren, die erben das Land.

10 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.

Wartest du nur ein Weilchen, so ist der Frevler nicht mehr. / Nach seiner Stätte siehst du dich um: er ist dahin!

11 Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.

Die Dulder werden das Land ererben / Und sich erfreuen der Fülle des Heils.

12 Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;

Saat des Unheils sinnet der Böse, / Fletscht seine Zähne gegen den Frommen.

13 men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.

Doch Adonái lachet sein, / Denn er siehet: es kommt sein Tag.

14 De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.

Gottlose zücken das Schwert und spannen den Bogen, / Um den Armen und Dürftigen zu fällen, / Um hinzumorden, die redlich wandeln.

15 Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.

Doch ihnen ins Herz wird dringen ihr Schwert, / Und ihre Bogen werden zerbrochen.

16 Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.

Trägt der Gerechte auch wenig davon, / Besser ist's immer als vieler Frevler Güterfülle.

17 Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.

Denn der Frevler Arm wird zerbrochen, / Aber die Frommen stützt Jahwe.

18 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.

Jahwe kennt der Redlichen Tage, / Und ihr Besitz wird ewig bestehn.

19 De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.

Nicht leiden sie Mangel in böser Zeit, / In den Tagen des Hungers werden sie satt.

20 Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.

Kläglich kommen die Frevler um; / Wie der Auen Pracht sind Jahwes Feinde: / Sie schwinden dahin wie der Rauch, sie schwinden.

21 Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.

Lehnt der Frevler, so zahlt er nicht, / Der Gerechte aber tut wohl und gibt.

22 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.

Denn seine Gesegneten erben das Land, / Doch seine Verfluchten werden zunichte.

23 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.

Menschen tun feste Schritte mit Jahwes Hilfe, / Wenn ihr Wandel ihm wohlgefällt.

24 Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.

Mögen sie wanken — sie stürzen nicht, / Denn Jahwe stützt ihre Hände.

25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.

Nie hab ich als Knabe noch später im Alter / Den Frommen verlassen gesehn / Und seine Kinder betteln um Brot.

26 Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.

Allezeit tut er wohl und leihet, / Und seine Nachkommen werden zum Segen.

27 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.

Sei fern vom Bösen und tue das Gute, / So wirst du immerdar wohnen bleiben.

28 Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.

Jahwe liebt ja das Recht / Und verläßt seine Frommen nicht; er schützt sie auf immer. / Doch der Frevler Geschlecht wird ausgerottet.

29 De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.

Die Gerechten erben das Land / Und wohnen darin auf ewig.

30 Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.

Preis der Weisheit verkündet der Fromme, / Und seine Zunge redet, was recht.

31 Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.

Seines Gottes Gesetz ruht ihm im Herzen, / Und seine Schritte wanken nicht.

32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,

Zu verderben den Frommen, lauert der Frevler: / Er sucht ihn zu töten.

33 men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.

Doch Jahwe gibt ihn seiner Hand nicht preis, / Er spricht ihn nicht schuldig, wenn Menschen ihn richten.

34 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

Klammre dich an Jahwe, halt ein seinen Weg: / Er wird dich erhöhn, daß du erbest das Land. / Der Frevler Vernichtung siehst du mit an.

35 Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.

Reckenhaft kühn sah ich einen Frevler; / Er spreizte sich stolz wie ein grünender Baum.

36 Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.

Man ging vorüber: er war nicht mehr. / Als ich ihn suchte — er fand sich nicht.

37 Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.

Schau auf den Frommen, sieh den Redlichen an: / Nachkommen empfängt der Friedensmann.

38 Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.

Die Frevler jedoch werden alle vertilgt, / Der Bösen Geschlecht wird ausgerottet.

39 Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.

Treu schirmt Jahwe die Gerechten; / Er ist ihre Schutzwehr zur Zeit der Not.

40 HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.

Es hilft ihnen Jahwe und rettet sie; / Er rettet sie von den Frevlern und steht ihnen bei; / Denn sie trauen auf ihn.