Psaltaren 36

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

Rödd syndarinnar talar í huga guðleysingjans og hvetur hann til vondra verka. Enginn guðsótti býr í hjarta hans.

2 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

Syndin dregur hann á tálar, mistök hans verða augljós og menn hata hann.

3 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

Svik og tál eru á vörum hans og hann er hættur að vera hygginn og breyta vel.

4 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

Á nóttunni liggur hann í rúmi sínu og upphugsar svik, forðast ekki hið illa.

5 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Drottinn, miskunn þín er mikil eins og himinninn og trúfesti þín takmarkalaus.

6 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

Réttlæti þitt er stöðugt eins og fjöllin. Dómar þínir hvíla á vísdómi, þeir vitna um mikilleik þinn líkt og úthöfin. Þú berð umhyggju fyrir mönnum og skepnum.

7 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

Hversu dýrmæt er miskunn þín ó, Guð! Mennirnir leita skjóls í skugga vængja þinna.

8 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

Þú nærir þá með krásum af borði þínu og lætur þá drekka úr lækjum unaðssemda þinna.

9 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

Þú, Drottinn, ert uppspretta lífsins! í þínu ljósi sjáum við ljós.

10 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

Lát miskunn þína haldast við þá sem þekkja þig og réttlæti þitt við þá sem hlýða þér og elska.

11 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

Lát ekki fót hins hrokafulla troða á mér né hendur óguðlegra hrekja mig burt.

12 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

Líttu á! Illgjörðamennirnir eru fallnir! Þeim hefur verið varpað um koll og þeir megna ekki að rísa upp aftur.