Psaltaren 36

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

Dem Musikmeister; vom Knechte des Herrn, von David. Eingebung der Sünde beherrscht den Frevler,

2 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

denn sie verblendet ihn mit Schmeichelreden, daß er in Verschuldung gerät, indem er Haß ausübt.

3 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

Was er ausspricht, ist Unheil und Trug; aufgehört hat er, verständig zu sein, um gut zu handeln.

4 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

Unheil sinnt er auf seinem Lager, tritt hin auf den Weg der Bosheit, das Schlechte verabscheut er nicht.

5 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

O HERR, bis zum Himmel reicht deine Gnade, deine Treue bis hin an die Wolken;

6 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

deine Gerechtigkeit steht fest wie die Gottesberge, deine Gerichte gleichen dem weiten Weltmeer; Menschen und Tieren hilfst du, o HERR.

7 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

Wie köstlich ist deine Gnade, o Gott, daß Menschenkinder sich bergen im Schatten deiner Flügel!

8 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

Sie laben sich an den reichen Gütern deines Hauses, und du tränkst sie mit dem Strom deiner Wonnen;

9 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

denn bei dir ist der Brunnquell des Lebens, und in deinem Lichte schauen wir Licht.

10 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

Erhalte deine Gnade denen, die dich kennen, und deine Gerechtigkeit den redlich Gesinnten!

11 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

Laß den Fuß des Hochmuts mich nicht treten und die Hand der Frevler mich nicht vertreiben!

12 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

Einst werden die Übeltäter gefallen sein, niedergestürzt und können nicht wieder aufstehn.