Psaltaren 36

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

Ein Psalm Davids, des Knechtes des HERRN, vorzusingen. Es ist aus Grund meines Herzens von der Gottlosen Wesen gesprochen, daß keine Gottesfurcht bei ihnen ist.

2 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

Sie schmücken sich untereinander selbst, daß sie ihre böse Sache fördern und andere verunglimpfem.

3 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

Alle ihre Worte sind schädlich und erlogen; sie lassen sich auch nicht weisen, daß sie Gutes täten;

4 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

sondern sie trachten auf ihrem Lager nach Schaden und stehen fest auf dem bösen Weg und scheuen kein Arges.

5 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

HERR, deine Güte reicht, soweit der Himmel ist, und deine Wahrheit, soweit die Wolken gehen.

6 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

Deine Gerechtigkeit steht wie die Berge Gottes und dein Recht wie eine große Tiefe. HERR, du hilfst Menschen und Vieh.

7 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

Wie teuer ist deine Güte, Gott, daß Menschenkinder unter dem Schatten deiner Flügel Zuflucht haben!

8 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

Sie werden trunken von den reichen Gütern deines Hauses, und du tränkest sie mit Wonne als mit einem Strom.

9 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

Denn bei dir ist die Quelle des Lebens, und in deinem Licht sehen wir das Licht.

10 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

Breite deine Güte über die, die dich kennen, und deine Gerechtigkeit über die Frommen.

11 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

Laß mich nicht von den Stolzen untertreten werden, und die Hand der Gottlosen stürze mich nicht;

12 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

sondern laß sie, die Übeltäter, daselbst fallen, daß sie verstoßen werden und nicht bleiben mögen.