Psaltaren 36

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

Til Sangmesteren. Af HERRENS Tjener David.

2 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

Synden taler til den gudløse inde i hans Hjerte; Gudsfrygt har han ikke for Øje;

3 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

thi den smigrer ham frækt og siger, at ingen skal finde hans Brøde og hade ham.

4 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

Hans Munds Ord er Uret og Svig, han har ophørt at handle klogt og godt;

5 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

paa sit Leje udtænker han Uret, han træder en Vej, som ikke er god; det onde afskyr han ikke.

6 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

HERRE, din Miskundhed rækker til Himlen, din Trofasthed naar til Skyerne,

7 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

din Retfærd er som Guds Bjerge, dine Domme som det store Dyb; HERRE, du frelser Folk og Fæ,

8 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

hvor dyrebar er dog din Miskundhed, Gud! Og Menneskebørnene skjuler sig i dine Vingers Skygge;

9 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

de kvæges ved dit Huses Fedme, du læsker dem af din Lifligheds Strøm;

10 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

thi hos dig er Livets Kilde, i dit Lys skuer vi Lys!

11 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

Lad din Miskundhed blive over dem, der kender dig, din Retfærd over de oprigtige af Hjertet.

12 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

Lad Hovmods Fod ej træde mig ned, gudløses Haand ej jage mig bort. Se, Udaadsmændene falder, slaas ned, saa de ikke kan rejse sig.