Psaltaren 36
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
Přednímu z kantorů, služebníka Hospodinova Davida. Převrácenost bezbožníka pojišťuje u vnitřnosti srdce mého, že není žádné bázně Boží před očima jeho.
2 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
Nebo mu ona pochlebuje před očima jeho, aby vykonal nepravost svou až do zošklivení.
3 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
Slova úst jeho jsou nepravá a lstivá, přestal srozumívati, aby dobře činil.
4 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
Nepravost smýšlí i na ložci svém, ustavuje se na cestě nedobré, zlého se nevaruje.
5 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Hospodine, až do nebes milosrdenství tvé, pravda tvá až do nejvyšších oblaků.
6 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
Spravedlnost tvá jako nejvyšší hory, soudové tvoji jako hlubokost nesmírná; lidi i hovada sám zachováváš, Hospodine.
7 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
Jak převelmi drahé jest milosrdenství tvé, Bože, a protož synové lidští v stínu křídel tvých doufají.
8 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
Tučností domu tvého rozvlažováni bývají, a potokem rozkoší svých napájíš je.
9 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
Nebo u tebe jest studnice života, a v světle tvém světlo vidíme.
10 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
Rozprostři milosrdenství své na ty, kteříž tebe znají, a spravedlnost tvou na upřímé srdcem.
11 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
Nechažť nedotírá na mne noha pyšných, a ruka bezbožníků ať mne nezavozuje.
12 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
Tam, kdež padají činitelé nepravosti, poraženi bývají, a nemohou povstati.
