Psaltaren 35

1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

¡Oh Yavé, contiende con los que contienden contra mí! ¡Pelea contra los que combaten contra mí!

2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

¡Echa mano al escudo y al broquel, Y levántate en mi ayuda!

3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."

Saca la lanza y cierra el paso a mis perseguidores. Dí a mi alma: ¡Yo soy tu Salvación!

4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

Sean avergonzados y confundidos Los que buscan mi vida. Sean vueltos atrás y confundidos Los que traman mi mal.

5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

Sean como la cáscara de grano arrebatada por el viento, Y acóselos el Ángel de Yavé.

6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

Sea su camino tenebroso y resbaladizo, Y el Ángel de Yavé los persiga.

7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

Porque sin causa me tendieron su red, Sin motivo cavaron fosa para mi vida.

8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Véngale destrucción inesperada. Atrápelo la red que él mismo tendió, Y caiga en ella con igual destrucción.

9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

Mi alma se deleitará en Yavé. Se regocijará en su salvación.

10 Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"

Todos mis huesos dirán: Oh Yavé, ¿quién como Tú, Que libras al débil del que es demasiado fuerte para él, Y al pobre y menesteroso del que lo despoja?

11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

Se levantan testigos falsos De lo que no sé me preguntan.

12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

Me devuelven mal por bien Para desolación a mi alma.

13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

Yo en cambio, al estar ellos enfermos, Me vestía de ropa áspera Y afligía mi alma con ayuno, Hasta que mi súplica a favor de ellos me era concedida.

14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

Como por mi amigo o hermano actuaba, Como el que llora por su madre, Afligido me humillaba.

15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

Pero ellos, en mi adversidad se alegraron, Y se reunieron contra mí. Atacantes se reunieron contra mí, Y yo no lo entendía. Me despedazaban sin cesar.

16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

Como profanos burladores en las fiestas Rechinaron contra mí sus dientes.

17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

Oh ʼAdonay, ¿hasta cuándo consentirás esto? ¡Libra mi vida de sus destrucciones, Mi única vida de los leones!

18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

Yo te daré gracias en la gran congregación, Te alabaré entre un pueblo numeroso.

19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

No se alegren de mí los que sin causa son mis enemigos, Ni guiñan el ojo los que me aborrecen sin causa.

20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

Por cuanto no hablan de paz, Sino inventan palabras calumniosas contra los mansos de la tierra.

21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"

Ensanchan su boca contra mí, y dicen:

22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

¡Oh Yavé, Tú lo viste! ¡No calles! ¡Oh ʼAdonay, no estés lejos de mí!

23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

¡Despierta y levántate a hacer justicia, ʼElohim mío y ʼAdonay mío!

24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

Júzgame conforme a tu justicia, oh Yavé ʼElohim mío, Que no se alegren ellos de mí.

25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."

No digan ellos en su corazón: ¡Ajá, aquí está lo que queríamos! No digan: ¡Lo devoramos!

26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

Sean avergonzados y confundidos juntos Los que de mi mal se alegran. Vístanse de vergüenza y deshonor Los que se engrandecen sobre mí.

27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"

Canten de júbilo y alégrense los que favorecen mi justicia, Y digan continuamente: ¡Engrandecido sea Yavé, Quien se complace en la prosperidad de su esclavo!

28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

Mi lengua hablará de tu justicia y de tu alabanza todo el día.