Psaltaren 35

1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

A Psalme of Dauid. Pleade thou my cause, O Lord, with them that striue with me: fight thou against them, that fight against me.

2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

Lay hand vpon the shielde and buckler, and stand vp for mine helpe.

3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."

Bring out also the speare and stop the way against them, that persecute me: say vnto my soule, I am thy saluation.

4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

Let them be confounded and put to shame, that seeke after my soule: let them be turned backe, and brought to confusion, that imagine mine hurt.

5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

Let them be as chaffe before the winde, and let the Angel of the Lord scatter them.

6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

Let their way be darke and slipperie: and let the Angel of the Lord persecute them.

7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

For without cause they haue hid the pit and their net for me: without cause haue they digged a pit for my soule.

8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Let destruction come vpon him at vnwares, and let his net, that he hath laid priuilie, take him: let him fall into the same destruction.

9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

Then my soule shalbe ioyfull in the Lord: it shall reioyce in his saluation.

10 Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"

All my bones shall say, Lord, who is like vnto thee, which deliuerest the poore from him, that is too strong for him! yea, the poore and him that is in miserie, from him that spoyleth him!

11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

Cruell witnesses did rise vp: they asked of me things that I knewe not.

12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

They rewarded me euill for good, to haue spoyled my soule.

13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

Yet I, when they were sicke, I was clothed with a sacke: I humbled my soule with fasting: and my praier was turned vpon my bosome.

14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

I behaued my selfe as to my friend, or as to my brother: I humbled my selfe, mourning as one that bewaileth his mother.

15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

But in mine aduersitie they reioyced, and gathered them selues together: the abiects assembled themselues against me, and knewe not: they tare me and ceased not,

16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

With the false skoffers at bankets, gnashing their teeth against me.

17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

Lord, how long wilt thou beholde this? deliuer my soule from their tumult, euen my desolate soule from the lions.

18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

So will I giue thee thankes in a great Congregation: I will praise thee among much people.

19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

Let not them that are mine enemies, vniustly reioyce ouer mee, neyther let them winke with the eye, that hate mee without a cause.

20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

For they speake not as friendes: but they imagine deceitfull woordes against the quiet of the lande.

21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"

And they gaped on mee with their mouthes, saying, Aha, aha, our eye hath seene.

22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

Thou hast seene it, O Lord: keepe not silence: be not farre from me, O Lord.

23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

Arise and wake to my iudgement, euen to my cause, my God, and my Lord.

24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

Iudge me, O Lord my God, according to thy righteousnesse, and let them not reioyce ouer mee.

25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."

Let them not say in their hearts, O our soule reioyce: neither let them say, We haue deuoured him.

26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

Let them bee confounded, and put to shame together, that reioyce at mine hurt: let them bee clothed with confusion and shame, that lift vp themselues against me.

27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"

But let them be ioyful and glad, that loue my righteousnesse: yea, let them say alway, Let the Lord be magnified, which loueth the prosperitie of his seruant.

28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

And my tongue shall vtter thy righteousnesse, and thy praise euery day.