Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Of David. Contend with my opponents, O LORD; fight against those who fight against me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Take up Your shield and buckler; arise and come to my aid.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."
Draw the spear and javelin against my pursuers; say to my soul: “I am your salvation.”
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
May those who seek my life be disgraced and put to shame; may those who plan to harm me be driven back and confounded.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
May they be like chaff in the wind, as the angel of the LORD drives them away.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
May their path be dark and slick, as the angel of the LORD pursues.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For without cause they laid their net for me; without reason they dug a pit for my soul.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
May ruin befall them by surprise; may the net they hid ensnare them; may they fall into the hazard they created.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
Then my soul will rejoice in the LORD and exult in His salvation.
10 Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"
All my bones will exclaim, “Who is like You, O LORD, who delivers the afflicted from the aggressor, the poor and needy from the robber?”
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Hostile witnesses come forward; they make charges I know nothing about.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They repay me evil for good, to the bereavement of my soul.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
Yet when they were ill, I put on sackcloth; I humbled myself with fasting, but my prayers returned unanswered.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
I paced about as for my friend or brother; I was bowed down with grief, like one mourning for his mother.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
But when I stumbled, they assembled in glee; they gathered together against me. Assailants I did not know slandered me without ceasing.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
Like godless jesters at a feast, they gnashed their teeth at me.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
How long, O Lord, will You look on? Rescue my soul from their ravages, my precious life from these lions.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
Then I will give You thanks in the great assembly; I will praise You among many people.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Let not my enemies gloat over me without cause, nor those who hate me without reason wink in malice.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For they do not speak peace, but they devise deceitful schemes against those who live quietly in the land.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"
They gape at me and say, “Aha, aha! Our eyes have seen!”
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
O LORD, You have seen it; be not silent. O Lord, be not far from me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Awake and rise to my defense, to my cause, my God and my Lord!
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Vindicate me by Your righteousness, O LORD my God, and do not let them gloat over me.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."
Let them not say in their hearts, “Aha, just what we wanted!” Let them not say, “We have swallowed him up!”
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
May those who gloat in my distress be ashamed and confounded; may those who exalt themselves over me be clothed in shame and reproach.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"
May those who favor my vindication shout for joy and gladness; may they always say, “Exalted be the LORD who delights in His servant’s well-being.”
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
Then my tongue will proclaim Your righteousness and Your praises all day long.
