Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Yahweh Pakai, eidou ho hi nangin kidoupin, ei kisatpi ho jong nangin kisatpin.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Nalum leh naumpho hin kipat in. Galmun a din kigon lang neihung kithopin.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."
Eihin delkhum ho dounan natengcha leh nateng muh chu hin lam tan. “Keiman gal kajopeh ding nahi!” ti neijah sah tan.
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Eithat goho chunga hin jumnale jachatna lhun sah in, eigimbol a eisumang go hohi jumson lang nungno jeng tan.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
Huilah a changvai alenmang bangin lenmang sah in, Yahweh Pakaija kon a vantil banga hung chu semmang sah in.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
A lam lhah nao thimsah inlang lhonalsah in, Yahweh Pakai vantil chun nungdel peh u hen.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
Keiman amaho kabol sepoi, ahin amahon kei matna dingin kotong eilai khum un ahi! Ken amaho kabol sepoi ahin amahon keimat nadin kotong alai uve.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Hijeh chun amaho chunga hetman louvin mathahna hunglhung hen! Kei ona dia asem u kotong chu amaho manthahna hijo tahen.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
Chuteng keima Yahweh Pakai akakipa ding ahi. Eilhatdoh jeh a keima kipa thanom ding kahi.
10 Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"
Katahsa chunga kagu kachang jouse pum a Yahweh Pakai kathangvah ding ahi: “Yahweh Pakai koiham nangtoh kitekah theiding? Koidang ba ham mihatpa thaneina a kona panpi beipa huhdoh a chu?”
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Engbolna dih louvin eithemmo sah un. Kahetphahlou jouthu a monna eikichan e.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
Amahon kathil phabol jengjong thilsen eile thuh un lung lhahnan kangui heltai.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
Ahijeng vangin amahon anat tenguleh keiman amaho kalainatpi jin khaodip pon kakisil in anngol in amaho kataopeh jin ahi. Hinla kataona donbut louvin ahung kinung le jitai.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
Ka golpha le insung mi monga kagel jeh in kalungkham pin, eihinga kanu kalainatpi bang bangin kalainat pi jin ahi.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
Hinlah ken tunia boina katophat in amaho akipah un keidounan thanom tah in akiloi khomun, hiti chun kahetkhahlou miho kisan in tujeng in jong eino khum un; phat tin in eihouse jing jengun ahi.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
Amahon einuisat un eitam seovin noise tah in eihagel khum un ahi.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
O Yahweh Pakai itih changei pi neivet a donlouva neikoi ding hitam?
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
Chutengleh mipi tamtah ki khom te lah a kipathu kahin seiding ahi. Mipi ho jouse masanga nangma kahin thangvah ding ahi.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Kajolel nachung a hin eidou te kipa thanop sah hih beh in. Kamuiset nachung in jong ajeh bei a eivetda ho kitai sah hih beh in.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
Amahon chamna thu aseipouvin, amahon thepmona neilou atoh dingdol bep tongho dounan thilse agong jingun ahi.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"
“Aha! Aha! ipi bol kigo nahi kamit tah un kamudoh taove!” tin asam uve.
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
O Yahweh Pakai nangin hicheghi namusoh kei in nahesoh e, donlouvin koihih beh in O Yahweh Pakai. neidalha hihbeh in O Yahweh Pakai.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Hungthoudoh in! eihuhdoh dingin hung dingdoh jengtan! Yahweh ka Pakai le Elohim ka Pathen kachung thuhi neitan peh in.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
O Yahweh Pakai ka Pathen Elohim, kamo louna neiphon doh peh tan, ajeh chu nangma thudih a thutan nahi. Kaboina chung chon a kadougal te nuisat in neium sah hih beh in.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."
“Veovin itup uchu imutaove! Tua hi ahingsan a inehchai diu ahitai!” tisah hihbeb in.
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Kahahsatna nikhoa kipah ho sujum inlang jachat sah in. Kachunga hanla samhohi jumnaleh minsetnan lhuh khumin.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"
Ahin koi hileh keima ei huhdia hung ho jouse chu kipanalentah pen. “Yahweh Pakai aloupi e aman asoh hi lunglhai tah in phatthei aboh in lungmon na apei!” tin tanglouvin samjingu hen.
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
Chuteng keiman nathutan adihji samphong ingting niseh a nangma kavahchoi ding ahi.
