Psaltaren 34
1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg. Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
Av David, då han gjorde seg galen hjå Abimelek, so han jaga honom av, og han gjekk burt. Eg vil lova Herren alle tider, hans pris skal stendigt vera i min munn.
2 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
Mi sjæl skal rosa seg av Herren; dei spaklyndte skal høyra det og gleda seg.
3 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
Lova Herren storleg med meg, og lat oss saman upphøgja hans namn!
4 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
Eg søkte Herren, og han svara meg og fria meg frå alle mine rædslor.
5 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
Dei som skoda upp til honom, lyste av gleda, og deira andlit turvte aldri blygjast.
6 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
Her er ein arming som ropa, og Herren høyrde og frelste honom frå alle hans trengslor.
7 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
Herrens englar lægrar seg rundt ikring deim som ottast honom, og han friar deim ut.
8 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
Smaka og sjå at Herren er god! Sæl er den mann som flyr til honom.
9 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
Ottast Herren, de hans heilage, for inkje vantar dei som ottast honom.
10 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
Unge løvor lid naud og svelt, men dei som søkjer Herren, deim vantar det inkje godt.
11 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
Kom born, høyr meg! Eg vil læra dykk otte for Herren.
12 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
Kven er den mann som hev lyst til liv, som ynskjer seg dagar til å sjå lukka?
13 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
Vakta di tunga frå det som vondt er, og lippor for svikfull tale!
14 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
Vik burt frå det vonde og gjer det gode, søk fred og far etter honom!
15 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
Herrens augo er vende til dei rettferdige, og hans øyro til deira rop.
16 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
Herrens åsyn er imot deim som gjer vondt, til å rydja ut deira minne frå jordi.
17 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
Hine ropar, og Herren høyrer og friar deim ut or alle deira trengslor.
18 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
Herren er nær hjå deim som hev eit sundbrote hjarta, og frelser deim som hev ei hugsprengd ånd.
19 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
Mange ulukkor kjem yver den rettferdige, men Herren friar honom ut or deim alle.
20 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
Herren tek vare på alle hans bein, ikkje eitt av deim vert brote.
21 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
Ulukka drep den ugudlege, og dei som hatar den rettferdige, vert saka.
22 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.
Herren løyser ut deira sjæl som tener honom, og av dei som flyr til honom, vert ingen saka.
