Psaltaren 34
1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg. Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
Von David, als er sich vor Abimelech wahnsinnig stellte, / so daß dieser ihn von sich trieb und er wegging.
2 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
Allzeit will ich Jahwe preisen, / Sein Lob sei stets in meinem Mund.
3 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
Bei Jahwe soll mein Herz sich rühmen, / Daß Dulder es hören und sich freun.
4 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
Groß achtet mit mir Jahwe, / Laßt uns zusammen seinen Namen erhöhn!
5 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
Dringend suchte ich Jahwe, er gab mir Antwort: / Aus all meinen Ängsten befreite er mich.
6 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
Hell leuchtet das Aug, wenn man auf ihn blickt, / Und das Antlitz wird nicht erblassen.
7 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
Solch ein Dulder ist hier: der rief — / da erhörte ihn Jahwe / Und half ihm aus all seinen Nöten.
8 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
Ganz nah ist Jahwes Engel den Frommen allen / Und reißt sie aus jeder Gefahr.
9 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
Tastet und seht: wie gütig ist Jahwe! / Heil dem Manne, der zu ihm flieht!
10 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
Jahwe fürchtet, ihr Heiligen sein! / Denn die ihn fürchten, die trifft kein Mangel.
11 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
Karg leben und hungern wohl junge Leun; / Die aber Jahwe suchen, entbehren kein Gut.
12 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
Liebe Kinder, kommet, höret mir zu! / Jahwe zu fürchten, will ich euch lehren.
13 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
Möchtest du haben langdauerndes Leben, / Zahlreiche Tage, um Glück zu schaun?
14 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
Nun, dann bewahr deine Zunge vor Bösem / Und deine Lippen vor falschem Wort.
15 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
Sei fern vom Bösen und tue das Gute, / Suche Frieden und jage ihm nach!
16 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
Auf Gerechte schauen die Augen Jahwes, / Und seine Ohren hören ihr Schrein.
17 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
Pein bringt den Frevlern der Zornblick Jahwes: / Von der Erde vertilget er ihr Gedächtnis.
18 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
Zagend schreien die Frommen, und Jahwe hört: / Aus all ihren Leiden rettet er sie.
19 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
Kommt Jahwe denen nicht nah, / die zerbrochenen Herzens sind? / Und allen hilft er, deren Geist zerschlagen ist.
20 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
Reichlich muß der Gerechte leiden, / Aber aus allem befreit ihn Jahwe.
21 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
Schützend bewahrt er all seine Gebeine, / Daß ihrer nicht eins zerbrochen wird.
22 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.
Töten wird den Frevler das Unheil, / Büßen müssen die Hasser des Frommen. Jahwe erlöst seiner Knechte Seele, / Und schuldlos bleiben, die zu ihm flehn.
