Psaltaren 34
1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg. Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
Van David, toen hij zich voor Abimé als een krankzinnige had aangesteld, door hem was weggejaagd, en was heengegaan. Altijd wil ik Jahweh prijzen, Steeds trilt zijn lofzang in mijn mond.
2 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
Mijn ziel zal roemen in Jahweh; Bedrukten zullen het horen, en juichen.
3 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
Verheerlijkt Jahweh met mij, Laat ons te zamen zijn Naam verheffen:
4 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
Ik heb Jahweh gesmeekt; Hij heeft mij verhoord, En mij van al mijn angsten bevrijd.
5 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
Ziet naar Hem op, dan straalt gij van vreugde, En uw gelaat zal niet blozen van schaamte.
6 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
Hier is een rampzalige, die om hulp heeft geroepen: Jahweh heeft hem gehoord, en van al zijn ellende verlost.
7 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
De engel van Jahweh slaat zijn legerplaats op Rond die Hem vrezen, om ze te redden!
8 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
Smaakt en beseft dan de goedheid van Jahweh; Gelukkig de man, die zijn hoop op Hem stelt.
9 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
Vreest Jahweh, zijn vromen, Want die Hem duchten, ontbreekt het aan niets;
10 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
Rijken kunnen verarmen en hongeren, Die Jahweh zoekt, komt niets te kort.
11 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
Komt nu, kinderen, en luistert naar mij! Ik leer u, hoe men Jahweh moet vrezen,
12 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
En wie het is, die van het leven geniet, Lengte van dagen zich wenst, om het goede te zien:
13 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
Bewaar uw tong voor het kwaad, En uw lippen voor leugen;
14 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
Vlucht het kwaad, doe enkel wat goed is; Zoek de vrede, en jaag hem na!
15 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
De ogen van Jahweh zijn op de vromen gericht, Zijn oren naar hun smeken gekeerd;
16 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
Maar Jahweh’s aanschijn blikt grimmig tegen de bozen, Om hun gedachtenis van de aarde te delgen.
17 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
De vromen roepen, en Jahweh verhoort hen, En verlost ze van al hun ellende;
18 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
Gebroken harten blijft Jahweh nabij, Vermorzelde zielen komt Hij te hulp.
19 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
Hoe talrijk de rampen van den rechtvaardige ook zijn, Jahweh redt hem er uit;
20 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
Jahweh is voor al zijn beenderen bezorgd, Niet één daarvan wordt gebroken.
21 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
De zonde brengt den boze de dood, En wie den rechtvaardige haat, moet het boeten.
22 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.
Maar zijn dienaars spaart Jahweh het leven; Wie tot Hem vlucht, zal het nimmer berouwen.
