Psaltaren 32

1 Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.

David ih. Maskil. A sakpazaehaih to tahmen pae moe, a zaehaih khuk pae ih kami loe, tahamhoih.

2 Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

Angraeng mah net ih zaehaih thung hoiah loih moe, alinghaih palungthin tawn ai kami loe tahamhoih.

3 Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

Ka zaehaih taphong ai ah ka oh moe, athun qui ahamhaih hoiah ka oh pongah, ka huhnawk hmawn o boih boeh.

4 Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. (Sela)

Aqum athun na ban loe kai hanah azit parai; kai ih angsatui loe nipui tue ih long karoem baktiah ni oh boeh. (Selah)

5 Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser"; då förlät du mig min synds missgärning. (Sela)

To naah ka zaehaih kang taphong, ka sakpazaehaih to ka taphat ai. Ka sakpazaehaih Angraeng khaeah ka taphong han, tiah ka thuih naah, ka sakpazae moeng ih zaehaih to nang tahmen pae. (Selah)

6 Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.

To pongah nang hnuk thaikoi ah oh nathuem ah, Sithaw zii kaminawk boih mah nang khaeah lawkthui o tih: tangtang ni kalen tuiphunawk loe nihcae khaeah pha mak ai.

7 Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. (Sela)

Nang loe ka buephaih ahmuen ah na oh pongah, raihaih thung hoiah kai nang pakaa ueloe, pahlonghaih laanawk hoiah kai nang takui khoep tih. (Selah)

8 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

Na caeh han koi loklam to kang hnuksak moe, kang patuek han: ka mik hoiah loklam kang patuek han.

9 Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

Panoekhaih tawn ai hrang, to tih ai boeh loe mule hrang baktiah om o hmah: nihcae ih pakha loe sum hoiah moem moe, sumqui hoi zaeh han angaih khruek, to tiah sah ai nahaeloe nihcae to na hoi thai mak ai.

10 Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.

Kahoih ai kaminawk loe paroeai raihaih tongh o: toe Angraeng oep kami loe, palungnathaih mah anih to om thuih poe tih.

11 Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.

Nangcae katoeng kaminawk, Angraeng ah anghoe oh loe, oephaih tawn oh: poek toeng kaminawk boih anghoehaih laa to sah oh.