Psaltaren 31
1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
| למנצח מזמור לדוד בך יהוה חסיתי אל אבושה לעולם בצדקתך פלטני׃ |
2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
| הטה אלי אזנך מהרה הצילני היה לי לצור מעוז לבית מצודות להושיעני׃ |
3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
| כי סלעי ומצודתי אתה ולמען שמך תנחני ותנהלני׃ |
4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
| תוציאני מרשת זו טמנו לי כי אתה מעוזי׃ |
5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
| בידך אפקיד רוחי פדיתה אותי יהוה אל אמת׃ |
6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
| שנאתי השמרים הבלי שוא ואני אל יהוה בטחתי׃ |
7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
| אגילה ואשמחה בחסדך אשר ראית את עניי ידעת בצרות נפשי׃ |
8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
| ולא הסגרתני ביד אויב העמדת במרחב רגלי׃ |
9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
| חנני יהוה כי צר לי עששה בכעס עיני נפשי ובטני׃ |
10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
| כי כלו ביגון חיי ושנותי באנחה כשל בעוני כחי ועצמי עששו׃ |
11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
| מכל צררי הייתי חרפה ולשכני מאד ופחד למידעי ראי בחוץ נדדו ממני׃ |
12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
| נשכחתי כמת מלב הייתי ככלי אבד׃ |
13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
| כי שמעתי דבת רבים מגור מסביב בהוסדם יחד עלי לקחת נפשי זממו׃ |
14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."
| ואני עליך בטחתי יהוה אמרתי אלהי אתה׃ |
15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
| בידך עתתי הצילני מיד אויבי ומרדפי׃ |
16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
| האירה פניך על עבדך הושיעני בחסדך׃ |
17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)
| יהוה אל אבושה כי קראתיך יבשו רשעים ידמו לשאול׃ (Sheol h7585) |
18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
| תאלמנה שפתי שקר הדברות על צדיק עתק בגאוה ובוז׃ |
19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
| מה רב טובך אשר צפנת ליראיך פעלת לחסים בך נגד בני אדם׃ |
20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
| תסתירם בסתר פניך מרכסי איש תצפנם בסכה מריב לשנות׃ |
21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
| ברוך יהוה כי הפליא חסדו לי בעיר מצור׃ |
22 Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
| ואני אמרתי בחפזי נגרזתי מנגד עיניך אכן שמעת קול תחנוני בשועי אליך׃ |
23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
| אהבו את יהוה כל חסידיו אמונים נצר יהוה ומשלם על יתר עשה גאוה׃ |
24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
| חזקו ויאמץ לבבכם כל המיחלים ליהוה׃ |
