Psaltaren 31

1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

To the chief Musician, A Psalm of David. In thee, O LORD, do I put my trust; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness.

2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

Bow down thy ear to me; deliver me speedily: be thou my strong rock, for an house of defence to save me.

3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

For thou art my rock and my fortress; therefore for thy name’s sake lead me, and guide me.

4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

Pull me out of the net that they have laid secretly for me: for thou art my strength.

5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Into thy hand I commit my spirit: thou hast redeemed me, O LORD God of truth.

6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

I have hated them that regard lying vanities: but I trust in the LORD.

7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

I will be glad and rejoice in thy mercy: for thou hast considered my trouble; thou hast known my soul in adversities;

8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

And hast not shut me up into the hand of the enemy: thou hast set my feet in a large place.

9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

Have mercy upon me, O LORD, for I am in trouble: my eye is consumed with grief, yea, my soul and my body.

10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

For my life is spent with grief, and my years with sighing: my strength faileth because of my iniquity, and my bones are consumed.

11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

I was a reproach among all my enemies, but especially among my neighbours, and a fear to my acquaintance: they that saw me without fled from me.

12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

I am forgotten as a dead man out of mind: I am like a broken vessel.

13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

For I have heard the slander of many: fear was on every side: while they took counsel together against me, they devised to take away my life.

14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."

But I trusted in thee, O LORD: I said, Thou art my God.

15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

My times are in thy hand: deliver me from the hand of my enemies, and from them that persecute me.

16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

Make thy face to shine upon thy servant: save me for thy mercies’ sake.

17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)

Let me not be ashamed, O LORD; for I have called upon thee: let the wicked be ashamed, and let them be silent in the grave. (Sheol h7585)

18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

Let the lying lips be put to silence; which speak grievous things proudly and contemptuously against the righteous.

19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

O how great is thy goodness, which thou hast laid up for them that fear thee; which thou hast wrought for them that trust in thee before the sons of men!

20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

Thou shalt hide them in the secret of thy presence from the pride of man: thou shalt keep them secretly in a pavilion from the strife of tongues.

21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

Blessed be the LORD: for he hath showed me his marvellous kindness in a strong city.

22 Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

For I said in my haste, I am cut off from before thy eyes: nevertheless thou heardest the voice of my supplications when I cried to thee.

23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

O love the LORD, all ye his saints: for the LORD preserveth the faithful, and plentifully rewardeth the proud doer.

24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

Be of good courage, and he shall strengthen your heart, all ye that hope in the LORD.