Psaltaren 31
1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
“For the leader of the music. A psalm of David.” In thee, O LORD! do I trust; let me never be put to shame; According to thy goodness deliver me!
2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
Bow down thine ear to me; help me speedily! Be to me a strong rock, a high fortress, for my deliverance!
3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
For thou art my rock and my high fortress; Be thou also my guide, and lead me, for thy name's sake!
4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
Draw me out of the net which they have secretly laid for me, For thou art my strength!
5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
Into thy hand I commit my life; Thou wilt deliver me, O LORD, thou God of truth!
6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
I hate those who regard lying vanities, And put my trust in the LORD.
7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
I will be glad and rejoice in thy mercy, That thou hast looked upon my trouble, And hast had regard to my distress;
8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
That thou hast not given me up to the hands of my enemies, But hast set my feet in a wide place.
9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
Have mercy upon me, O LORD! for I am in trouble! My face is consumed with grief; Yea, my spirit and my body.
10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
For my life is wasted with sorrow, And my years with sighing; My strength faileth by reason of my affliction, And my bones are consumed on account of all my enemies.
11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
I have become the scorn of my neighbors, And the terror of my acquaintance; They who see me abroad flee from me.
12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
I am forgotten like a dead man out of mind; I am like a broken vessel.
13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
I hear the slander of many; fear is on every side; For they take counsel together against me; They devise to take away my life.
14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."
But I trust in thee, O Jehovah! I say, “Thou art my God!”
15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
My destiny is in thy hand; Deliver me from the power of my enemies and persecutors!
16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
Let thy face shine upon thy servant, And save me through thy mercy!
17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)
Let me not be put to shame, O LORD! for I have called upon thee; Let the wicked be put to shame; Let them be silenced in the grave! (Sheol h7585)
18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
Let lying lips be put to silence, Which speak proud things against the righteous, With haughtiness and contempt!
19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
O how great is thy goodness, which thou treasurest up for them that fear thee; Which thou showest to them that trust in thee, before the sons of men!
20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
Thou hidest them in the secret place of thy presence from the machinations of men; Thou shelterest them in thy pavilion from the violence of tongues.
21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
Praised be the LORD; for he hath shown me his wonderful kindness, As in a fortified city!
22 Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
I said in my distress, “I am cut off from before thine eyes;” But thou didst hear the voice of my supplication, When I cried unto thee.
23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
O love the LORD, all ye his servants; For the LORD preserveth the faithful, And requiteth the proud in full measure!
24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
Be of good courage; let your hearts be strong, All ye who trust in the LORD!
