Psaltaren 31

1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

TO THE OVERSEER. A PSALM OF DAVID. In You, O YHWH, I have trusted, Do not let me be ashamed for all time, In Your righteousness deliver me.

2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

Incline Your ear to me quickly, deliver me, Be to me for a strong rock, For a house of bulwarks to save me.

3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

For You [are] my rock and my bulwark, For Your Name’s sake lead me and tend me.

4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

Bring me out from the net that they hid for me, For You [are] my strength.

5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Into Your hand I commit my spirit, You have redeemed me, YHWH God of truth.

6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

I have hated the observers of lying vanities, And I have been confident toward YHWH.

7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

I rejoice, and am glad in Your kindness, In that You have seen my affliction, You have known my soul in adversities.

8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

And You have not shut me up, Into the hand of an enemy, You have caused my feet to stand in a broad place.

9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

Favor me, O YHWH, for distress [is] to me, My eye, my soul, and my body Have become old by provocation.

10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

For my life has been consumed in sorrow And my years in sighing. My strength has been feeble because of my iniquity, And my bones have become old.

11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

I have been a reproach among all my adversaries, And to my neighbors exceedingly, And a fear to my acquaintances, Those seeing me without—fled from me.

12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

I have been forgotten as dead, out of mind, I have been as a perishing vessel.

13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

For I have heard an evil account of many, Fear [is] all around. In their being united against me, They have devised to take my life,

14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."

And I have trusted on You, O YHWH, I have said, “You [are] my God.”

15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

In Your hand [are] my times, Deliver me from the hand of my enemies, And from my pursuers.

16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

Cause Your face to shine on Your servant, Save me in Your kindness.

17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)

O YHWH, do not let me be ashamed, For I have called You, let the wicked be ashamed, Let them become silent to Sheol. (Sheol h7585)

18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

Let lips of falsehood become mute, That are speaking against the righteous, Ancient sayings, in pride and contempt.

19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

How abundant is Your goodness, That You have laid up for those fearing You, You have worked for those trusting in You, Before sons of men.

20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

You hide them in the secret place of Your presence, From schemes of man, You conceal them in a dwelling place, From the strife of tongues.

21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

Blessed [is] YHWH, For He has made His kindness marvelous To me in a city of bulwarks.

22 Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

And I have said in my haste, “I have been cut off from before Your eyes,” But You have heard the voice of my supplications, In my crying to You.

23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

Love YHWH, all you His saints, YHWH is keeping the faithful, And repaying a proud doer abundantly.

24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

Be strong, and He strengthens your heart, All you who are waiting for YHWH!