Psaltaren 31

1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

In thee, O Jehovah, do I take refuge. Let me never be put to shame. Deliver me in thy righteousness.

2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

Bow down thine ear to me. Deliver me speedily. Be thou to me a strong rock, a house of defense to save me.

3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

For thou are my rock and my fortress. Therefore for thy name's sake lead me and guide me.

4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

Pluck me out of the net that they have laid secretly for me, for thou are my stronghold.

5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Into thy hand I commend my spirit. Thou have redeemed me, O Jehovah, thou God of truth.

6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

I hate those who regard lying vanities, but I trust in Jehovah.

7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

I will be glad and rejoice in thy loving kindness, for thou have seen my affliction. Thou have known my soul in adversities,

8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

and thou have not shut me up into the hand of the enemy. Thou have set my feet in a large place.

9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

Have mercy upon me, O Jehovah, for I am in distress. My eye wastes away with grief, yea, my soul and my body.

10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

For my life is spent with sorrow, and my years with sighing. My strength fails because of my iniquity, and my bones are wasted away.

11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

I have become a reproach because of all my adversaries, yea, to my neighbors exceedingly, and a fear to my acquaintances. Those who saw me outside fled from me.

12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

I am forgotten as a dead man out of mind. I am like a broken vessel.

13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

For I have heard the slander of many. Fear was on every side, while they took counsel together against me. They devised to take away my life.

14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."

But I trusted in thee, O Jehovah. I said, Thou are my God.

15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

My times are in thy hand. Deliver me from the hand of my enemies, and from those who persecute me.

16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

Make thy face to shine upon thy servant. Save me in thy loving kindness.

17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)

Let me not be put to shame, O Jehovah, for I have called upon thee. Let the wicked be put to shame. Let them be silent in Sheol. (Sheol h7585)

18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

Let the lying lips be dumb, which speak against the righteous man insolently, with pride and contempt.

19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

O how great is thy goodness, which thou have laid up for those who fear thee, which thou have wrought for those who take refuge in thee before the sons of men!

20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

In the covert of thy presence thou will hide them from the plotting of man. Thou will keep them secretly in a pavilion from the strife of tongues.

21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

Blessed be Jehovah, for he has shown me his marvelous loving kindness in a strong city.

22 Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

As for me, I said in my haste, I am cut off from before thine eyes. Nevertheless thou heard the voice of my supplications when I cried to thee.

23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

O love Jehovah, all ye his sanctified. Jehovah preserves the faithful, and plentifully repays him who deals proudly.

24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

Be strong, and let your heart take courage, all ye who hope in Jehovah.