Psaltaren 31

1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

O Pakai neihuhdoh ding ngaichan nakom kahin bel e; Jumna neimusah hih behin. Neihuh dohin ajeh chu nangma chondihtah Pathen nahi.

2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

Kataona bajah nadin neingai peh tei in; neihung huhdoh loi in. Kakiselna songpin pang jing inlang, kahoidohna kulpi hijing in.

3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

Nangmahi kasongpile kakulpi nahi naming loupina dingin kahahsatna a kon in neihuh doh in.

4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

Kadougal hon kalhuhna dinga thang eikampeh naova kon in neihuhdoh in, ajeh chu kahoidoh nahi nangmabou aum e.

5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Kalhagao nangma khut a ka pedoh tai. Neihuhdoh in Pakai ajeh chu nangmahi kitah jing Pathen nahi.

6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

Phatchomna bei semthu pathen hou hokhu keiman kathet ahi. Kenvang Pakai katahsan jing e.

7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

Nami ngailutna longlou jeh in keima kipah thanom jing inge, ajeh chu nangin kaboina ho neihet peh jingin chuleh kalung gimna jouse nangin neihet thempeh jingin ahi.

8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

Nangin kadougal ho khutnah neipelutpon, lungmonna munjoh aneikoijin ahi.

9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

Neikhoton Pakai ajeh chu keima hahsatna a um kahin kamitlhin kamit akhutan ahi. Kahinnale katahsa abeipaiding ahitai.

10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

Lungkham a thipaiding kahitai, gentheinan kahinkho asuhchom tai. Chonset in kajaitha anem sah in asung langa beipai ding kahitai.

11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

Kamelma ten eisamseovin, kaheng kakom ten eitheuvin ahi. Kagol kapaite jeng jongin eihin naingam tapouvin ahi. Lampi dunga eimu jongleh ajam mang gamji taove.

12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

Keima mithisa bang leh bel kehsa bangin notthap in kaumtai.

13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

Keima chungchanghi thujoungen eikisei khum in tijatnan eium kimvel tan, kadougal ten keidounan thilse agong un kahinkho hi suhmang ding agouve.

14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."

Ahinlah Pakai keima nanga kingai jing kahin, “Nangma kaPathen nahi!” kati.

15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

Khonung kakhankho hi nangkhut a um ahin hitia tanglouva eidelle jinghoa konin neihuhdoh in.

16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

Nami khotona chun nasohpa hi hinsalvah in, namingailutna longlou chun neihin huhdoh tan.

17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)

O Pakai neijumso hihbeh in, ajeh chu panpi ngaichan nangma kakou jinge, miphalou hochu jumsah jon, amaho chu alhankhuh uvah thipsan sahtan. (Sheol h7585)

18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

Jouthu pot na alei u suthip in, aminoisenao le Pathen mite ahousetnao leichu suthip jengin.

19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

Vo Pakai nangma gingte dingin nangin ijakai nasuh nengpeh hi iti phat apha hitam. Panpi ngaicha a nakom a hungte nangman naphat thei in, vannoi mite mitmu changtah in nangman phatthei nabohjin ahi.

20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

Nangin amahochu suhsetding gohoa kon in na angsunga nahoi bitjin, chuleh ahousetnao leile danga kon in jong na angsungah nahoibit jinge.

21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

Pakai chu thangvahin umhen, ajeh chu aman angailutna longlou kidangtah chu eimusah jingin, kachen na khopi gal akinokhum a kon in jong eihoidoh sahtan ahi.

22 Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

Lunglinglao pum in keima kapengjah in, “Pakai toh eiki sukhentai!” kati. Hinla Pakaiyinangin nei kho to dia kakana neijahpeh in panpi ngaicha a kakouna neidonbut tai.

23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

Nangho Pathen miteho Pakai chu ngailu vin! Ajeh chu Pakai in ama a kingai jingho chu ahuhdoh jingin ahi. Ahinlah mi noiseho chu engbolna nasatah apejin ahi.

24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

Hijeh chun Pakaija kinepna neiho jouse hatnunlang hangun!