Psaltaren 30

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning. Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

“A psalm, a song at the dedication of the temple, of David.” I will extol thee, O Lord; for thou hast lifted me up, and hast not suffered my enemies to rejoice over me.

2 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

O Lord my God, I cried loudly unto thee, and thou hast healed me.

3 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. (Sheol h7585)

O Lord, thou hast brought up from the nether world my soul: thou hast kept me alive, that I should not go down to the pit. (Sheol h7585)

4 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Sing unto the Lord, O ye his pious ones, and give thanks to the memorial of his holiness.

5 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

For his anger is momentary, [but] life is in his favor: in the evening [cometh] weeping to stay for a night, but in the morning, there is joyful song.

6 Jag sade, när det gick mig väl: "Jag skall aldrig vackla."

And I had said indeed in my prosperity, I shall never be moved.

7 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

Lord, by thy favor hadst thou caused my mountain to stand in strength: thou didst hide thy face, [and] I was terrified.

8 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

Unto thee, O Lord, will I call; and unto the Lord will I make supplication.

9 "Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

What profit is there in my blood, when I go down to the grave? Shall the dust thank thee? shall it announce thy truth?

10 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare."

Hear, O Lord, and be gracious unto me: Lord, be thou a helper unto me.

11 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

Thou hast changed my mourning into dancing for me; thou hast loosened my sack-cloth, and girded me with joy.

12 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

To the end that my glorious soul may sing praise to thee, and never be silent. O Lord my God, for ever will I give thanks unto thee.