Psaltaren 30

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning. Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

David ih im tathlanghaih Saam laa. Aw Angraeng, nang kang pakoeh han; kai hae nang pahlong, ka misanawk mah ka nuiah anghoe o thai han ai ah na sak.

2 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

Aw Angraeng ka Sithaw, nang kang kawk naah, kai ngan nang tuisak.

3 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. (Sheol h7585)

Aw Angraeng, ka pakhra taprong thung hoiah nang zuh tahang moe, tangqom thungah ka caeh han ai ah, nang hingsak. (Sheol h7585)

4 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Nangcae Angraeng ih kaciim caanawk, Angraeng khaeah laa sah oh, ahmin kaciim to saphaw oh.

5 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

Anih palungphuihaih loe nawnetta ah ni oh; anih tahmenhaih loe hing thung cak poe tih: qahhaih loe qumto thung khue ni oh, toe akhawnbang ah loe anghoehaih to oh let.

6 Jag sade, när det gick mig väl: "Jag skall aldrig vackla."

Khosak hoih li nathuem ah loe, natuek naah doeh mawnhaih ka tawn mak ai boeh, tiah ka thuih.

7 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

Aw Angraeng, nang tahmenhaih rang hoiah ni kai ih mae hae nang caksak: mikhmai na hawk ving naah, dawnraihaih hoiah ka oh.

8 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

Aw Angraeng, nang ni kang kawk; Angraeng khaeah lawk ka thuih.

9 "Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

Ka hinghaih amro moe, tangqom thungah ka caeh nahaeloe timaw atho om tih? Maiphu mah nang to pakoeh tih maw? Anih mah nang ih loktang lok to taphong tih maw?

10 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare."

Aw Angraeng, tahngai ah loe, ka nuiah palungnathaih to tawn raeh: Aw Angraeng, kai abomkung ah om ah.

11 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

Ka qahhaih to hnawhhaih ah nang coengsak: buri canghnawh to nang khringh pae moe, anghoehaih kazii hoiah nang zaeng;

12 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

to pongah anghngai duem ai, ka hinghaih mah nang pakoehhaih laa to sah tih. Aw Angraeng ka Sithaw, dungzan khoek to kawnhaih lok kang thuih han.