Psaltaren 3
1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom. HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
O Pakai, idia eisulam vaiding mi pung jing hitam! eidou din mitamtah akipandoh taove.
2 Många säga om mig: "Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud."
Ama kihuh doh na hi Pathen a aumpoi tin kalungthim in mitamtah’in aseijui. (Selah)
3 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
Ahinlah Pakai, nanghi eiveng tup, kalum’a kisoung nahi; Ka loupina le khodah ngam-a, gal jona eipeh jing nahi.
4 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. (Sela)
Keima O sangtah in Pakai henga kataovin, Aman alhang thenga kon’in eihin donbut tai. (Selah)
5 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
Keima kalum’in ka-imu jin; Pakaiyin eichin tup’a eihoidam jeh’in, kajing-thou kit tai.
6 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
Keima doudin mihem sangsom sangjan ei umkimvel jongle kichakit taponge.
7 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
Hungthoudoh’in O Pakai; neihuhdoh’in, ka-Pathen: Eidou hojouse khagu eivohchipeh in; nangma migilou ho hahemtah jong vopul soh ji nahi.
8 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. (Sela)
Huhingna hi Pakai a kon bou ahi: Na phattheina jong namite chunga aume.
