Psaltaren 27
1 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?
Dawut yazƣan küy: — Pǝrwǝrdigar mening nurum wǝ nijatliⱪimdur; Mǝn yǝnǝ kimdin ⱪorⱪay? Pǝrwǝrdigar ⱨayatimning ⱪorƣinidur; Mǝn kimning aldida titrǝy?
2 När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.
Yamanliⱪ ⱪilƣuqilar «Uning ǝtlirini yǝyli» dǝp manga ⱨujum ⱪilƣanda, Rǝⱪiblirim, düxmǝnlirim manga yeⱪinlaxⱪanda, Putlixip, yiⱪildi ular.
3 Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.
Zor ⱪoxun bargaⱨ ⱪurup meni ⱪorxawƣa alsimu, Ⱪǝlbimdǝ ⱨeq ⱪorⱪunq yoⱪ; Manga urux ⱪozƣisimu, yǝnila hatirjǝm turiwerimǝn.
4 Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.
Pǝrwǝrdigardin birla nǝrsini tilǝp kǝldim; Mǝn xuningƣa intilimǝktimǝnki: — Ɵmür boyi Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ bolsam, Pǝrwǝrdigarning güzǝllikigǝ ⱪarap yürsǝm, Uning ibadǝthanisida turup, yetǝklixigǝ muyǝssǝr bolsam, dǝymǝn.
5 Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.
Beximƣa kün qüxkǝndǝ, U meni sayiwini astiƣa alidu; Meni qedirining iqidǝ aman saⱪlap yoxuruwalidu. U meni uyultax üstigǝ muⱪim turƣuzidu.
6 Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.
Xunga ⱨazir ǝtrapimdiki düxmǝnlirim aldida bexim yuⱪiri kɵtürülidu. Uning muⱪǝddǝs qedirida tǝntǝnǝ ⱪilip ⱪurbanliⱪlar sunimǝn; Nahxa-küylǝr eytimǝn, munajatlarni eytimǝn Pǝrwǝrdigarƣa!
7 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
Nida ⱪilƣinimda awazimni angliƣaysǝn, i Pǝrwǝrdigar; Manga meⱨir-xǝpⱪǝt kɵrsitip, ijabǝt ⱪilƣaysǝn.
8 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: "Söken mitt ansikte." Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;
Ɵz kɵnglüm: «Uning didarini izdǝnglar!» dǝydu; Didaringni, i Pǝrwǝrdigar, ɵzüm izdǝymǝn.
9 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.
Mǝndin Ɵzüngni ⱪaqurmiƣaysǝn! Ƣǝzǝplǝngǝndǝ ⱪulungni neri ⱪoƣlimiƣaysǝn; Sǝn meningdin yardimingni ayimay kǝlding; Sǝn mǝndin ayrilmiƣaysǝn, meni taxliwǝtmigǝysǝn, i Nijatkarim Huda!
10 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.
Ata-anam meni taxliwǝtsimu, Pǝrwǝrdigar meni ⱪuqiⱪiƣa alidu.
11 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.
Manga Ɵz yolungni ɵgǝtkǝysǝn, i Pǝrwǝrdigar; Küxǝndilirim [paylap yürmǝktǝ], Meni tüz yolƣa baxliƣaysǝn.
12 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.
Meni rǝⱪiblirimning mǝyligǝ tapxurmiƣaysǝn, Qünki manga ⱪara qaplaxmaⱪqi bolƣan yalƣanqilar heli kɵptur, Ularning nǝpǝslirimu zorawanliⱪtur.
13 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.
Aⱨ, Pǝrwǝrdigarning meⱨribanliⱪini tiriklǝrning zeminidǝ kɵrüxkǝ kɵzüm yǝtmigǝn bolsa...!
14 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.
Pǝrwǝrdigarni tǝlmürüp kütkin! Jigǝrlik bol, ⱪǝlbing mǝrdanǝ bolsun! Xundaⱪ ⱪil, Pǝrwǝrdigarni tǝlmürüp kütkin!
