Psaltaren 27

1 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

David ih Saam laa. Angraeng loe ka hmaithaw hoi ka pahlonghaih ah oh; mi maw ka zit han vop? Angraeng loe ka hinghaih tha ah oh, mi maw ka zit bae han vop?

2 När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.

Ka ngan caak hanah, kasae kaminawk kai khaeah angzoh o naah, amthaek o moe, amtimh o.

3 Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

Misatuh kaminawk mah na takui o khoep cadoeh, ka palung mah zithaih tawn mak ai: misatuk han angzo o cadoeh, angoephaih palungthin to ka tawnh.

4 Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

Angraeng kranghoihaih to ka hnuk moe, anih ih tempul thungah ka oh pacoengah, ka hing thung Angraeng imthung ah ka oh thai hanah, ka koeh ih hmuen maeto Angraeng khaeah ka hnik boeh.

5 Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

Raihaih phak naah anih mah angmah ih im ah kai na buepsak tih: angmah ih kahni imthung ah na hawk ueloe, lungsong nuiah anghnusak tih.

6 Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

Vaihi kai takui khoep ka misanawk nuiah ka lu hae atoeng tahang tih: to pongah angmah ih kahni imthung ah anghoe angbawnhaih to ka sak han: laa ka sak han, ue, Angraeng khaeah pakoehhaih laa to ka sak han.

7 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.

Aw Angraeng, kang kawkhaih lok hae na pathim paeh: na tahmen ah loe na pathim pae raeh.

8 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: "Söken mitt ansikte." Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

Ka krang hae pakrong oh, tiah na thuih naah, ka palung mah nang khaeah, Angraeng, na krang ni ka pakrong han, tiah thuih.

9 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

Na mikhmai hawk ving hmah loe, palungphuihaih hoiah na tamna hae haek ving hmah: Aw Sithaw, ka pahlonghaih, kai abomkung loe nang ni; na pahnawt sut hmah loe, na caeh taak hmah.

10 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

Kam pa hoi kam no mah kai pahnawt sut naah, Angraeng mah kai na talawk tih.

11 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.

Aw Angraeng, na loklam to patuek ah; ka misanawk pongah katoeng loklam ah na caeh haih ah.

12 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

Amsawnlok thui kaminawk hoi tahmenhaih tawn ai poeksae kaminawk loe, kai han misa angthawk o thuih pongah, ka misanawk koehhaih baktiah kai hae nihcae khaeah paek hmah.

13 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.

Kahing kaminawk ih prae ah, Angraeng hoihhaih to ka hnu tih, tiah tanghaih ka tawn ai nahaeloe, ka palung thazok tih boeh.

14 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.

Angraeng to zing ah: thazok hmah, to tiah nahaeloe anih mah na poekhaih palungthin to thacaksak tih. Angraeng to mah zing ah.