Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Müzik şefi için - “Tan Geyiği” makamında - Davut'un mezmuru Tanrım, Tanrım, beni neden terk ettin? Niçin bana yardım etmekten, Haykırışıma kulak vermekten uzak duruyorsun?
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Ey Tanrım, gündüz sesleniyorum, yanıt vermiyorsun, Gece sesleniyorum, yine rahat yok bana.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Oysa sen kutsalsın, İsrail'in övgüleri üzerine taht kuran sensin.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Sana güvendiler atalarımız, Sana dayandılar, onları kurtardın.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Sana yakarıp kurtuldular, Sana güvendiler, aldanmadılar.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Ama ben insan değil, toprak kurduyum, İnsanlar beni küçümsüyor, halk hor görüyor.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Beni gören herkes alay ediyor, Sırıtıp baş sallayarak diyorlar ki,
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
“Sırtını RAB'be dayadı, kurtarsın bakalım onu, Madem onu seviyor, yardım etsin!”
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Oysa beni ana rahminden çıkaran, Ana kucağındayken sana güvenmeyi öğreten sensin.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Doğuşumdan beri sana teslim edildim, Ana rahminden beri Tanrım sensin.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Benden uzak durma! Çünkü sıkıntı yanıbaşımda, Yardım edecek kimse yok.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Boğalar kuşatıyor beni, Azgın Başan boğaları sarıyor çevremi.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Kükreyerek avını parçalayan aslanlar gibi Ağızlarını açıyorlar bana.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Su gibi dökülüyorum, Bütün kemiklerim oynaklarından çıkıyor; Yüreğim balmumu gibi içimde eriyor.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Gücüm çömlek parçası gibi kurudu, Dilim damağıma yapışıyor; Beni ölüm toprağına yatırdın.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Köpekler kuşatıyor beni, Kötüler sürüsü çevremi sarıyor, Ellerimi, ayaklarımı deliyorlar.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Bütün kemiklerimi sayar oldum, Gözlerini dikmiş, bana bakıyorlar.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Giysilerimi aralarında paylaşıyor, Elbisem için kura çekiyorlar.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Ama sen, ya RAB, uzak durma; Ey gücüm benim, yardımıma koş!
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Canımı kılıçtan, Biricik hayatımı köpeğin pençesinden kurtar!
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Kurtar beni aslanın ağzından, Yaban öküzlerinin boynuzundan. Yanıt ver bana!
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Adını kardeşlerime duyurayım, Topluluğun ortasında sana övgüler sunayım:
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Ey sizler, RAB'den korkanlar, O'na övgüler sunun! Ey Yakup soyu, O'nu yüceltin! Ey İsrail soyu, O'na saygı gösterin!
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Çünkü O mazlumun çektiği sıkıntıyı hafife almadı, Ondan tiksinmedi, yüz çevirmedi; Kendisini yardıma çağırdığında ona kulak verdi.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Övgü konum sen olacaksın büyük toplulukta, Senden korkanların önünde yerine getireceğim adaklarımı.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Yoksullar yiyip doyacak, RAB'be yönelenler O'na övgü sunacak. Sonsuza dek ömrünüz tükenmesin!
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Yeryüzünün dört bucağı anımsayıp RAB'be dönecek, Ulusların bütün soyları O'nun önünde yere kapanacak.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Çünkü egemenlik RAB'bindir, Ulusları O yönetir.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Yeryüzündeki bütün zenginler doyacak Ve O'nun önünde yere kapanacak, Toprağa gidenler, Ölümlerine engel olamayanlar, Eğilecekler O'nun önünde.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Gelecek kuşaklar O'na kulluk edecek, Rab yeni kuşaklara anlatılacak.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
O'nun kurtarışını, “Rab yaptı bunları” diyerek, Henüz doğmamış bir halka duyuracaklar.
