Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

¡ʼEL mío, ʼEL mío! ¿Por qué me desamparaste? ¿Por qué estás lejos de mi salvación y de las palabras de mi clamor?

2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

ʼElohim mío, clamo de día, y no respondes, Y de noche, y no hay descanso para mí.

3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Pero Tú eres santo, ¡Tú, que moras entre las alabanzas de Israel!

4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

En Ti confiaron nuestros antepasados. Confiaron, y Tú los libraste.

5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Clamaron a Ti, y fueron librados. Confiaron en Ti, y no fueron avergonzados.

6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Pero yo soy gusano y no hombre, Oprobio de los hombres y despreciado por el pueblo.

7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Todos los que me ven me escarnecen. Hacen una mueca con los labios. Menean la cabeza y dicen:

8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

Se encomendó a Yavé. Líbrelo Él. Que Él lo rescate, Puesto que se complacía en Él.

9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Pero Tú eres el que me sacó del vientre. Me diste confianza aun cuando estaba a los pechos de mi madre.

10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

A Ti fui entregado desde la matriz, Desde el vientre de mi madre Tú eres mi ʼEL.

11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

No te alejes de Mí, porque la angustia está cerca, Porque no hay quien ayude.

12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Me rodearon muchos toros. Fuertes toros de Basán me rodearon.

13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Abren su boca contra mí Como león voraz y rugiente.

14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Soy derramado como aguas Y todos mis huesos se descoyuntan. Mi corazón se volvió como cera. Se derritió entre mis órganos.

15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Mi vigor está seco como tiesto Y mi lengua se pega a mis mandíbulas. ¡Me pones en el polvo de la muerte!

16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Perros me rodearon. Me cercó cuadrilla de perversos. Horadaron mis manos y mis pies.

17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Puedo contar todos mis huesos. Ellos me miran y me observan.

18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Reparten entre sí mis ropas, Y sobre mi túnica echan suertes.

19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Pero Tú, oh Yavé, ¡no te alejes! Fortaleza mía, ¡Apresúrate a socorrerme!

20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

¡Libra de la espada el alma mía, Del poder del perro mi vida!

21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

¡Sálvame de la boca del león Y de los cuernos de los toros salvajes! ¡Me has respondido!

22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Anunciaré tu Nombre a mis hermanos. En medio de la congregación te alabaré.

23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Los que temen a Yavé, alábenlo. Glorifíquenlo, toda la descendencia de Jacob, Y témanle, toda la descendencia de Israel,

24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Porque no menospreció ni aborreció el dolor del afligido, Ni de él ocultó su rostro, Sino cuando clamó a Él, Lo escuchó.

25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

De Ti viene mi alabanza en la gran congregación. Cumpliré mis votos delante de los que te temen.

26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

¡Los pobres comerán y serán saciados! ¡Alabarán a Yavé los que lo buscan! ¡Que su corazón viva para siempre!

27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Se acordarán y volverán a Yavé de todos los confines de la tierra, Y todas las familias de las naciones se postrarán delante de Ti.

28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Porque de Yavé es el reino, Y Él gobierna las naciones.

29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Comerán y se postrarán Todos los poderosos de la tierra, Los que bajan al polvo se postrarán ante Él, Los que no pueden conservar viva su alma.

30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

Una futura generación le servirá. Esto se dirá de ʼAdonay hasta la próxima generación.

31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Acudirán y declararán su justicia, Anunciarán a pueblo que nacerá que Él hizo esto.