Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Meu Deus, meu Deus, porque me desamparaste? porque te alongas do meu auxílio e das palavras do meu bramido?
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Meu Deus, eu clamo de dia, e tu não me ouves; de noite, e não tenho sossego.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Porém tu és santo, o que habitas entre os louvores de Israel.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Em ti confiaram nossos pais; confiaram, e tu os livraste.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
A ti clamaram e escaparam; em ti confiaram, e não foram confundidos.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Mas eu sou verme, e não homem, opróbrio dos homens e desprezado do povo.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Todos os que veem zombam de mim, arreganham os beiços e meneiam a cabeça, dizendo:
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
Confiou no Senhor, que o livre; livre-o, pois nele tem prazer.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Mas tu és o que me tiraste do ventre: fizeste-me esperar, estando aos peitos de minha mãe.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Sobre ti fui lançado desde a madre; tu és o meu Deus desde o ventre de minha mãe.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Não te alongues de mim, pois a angústia está perto, e não há quem ajude.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Muitos touros me cercaram; fortes touros de Bazan me rodearam.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Abriram contra mim suas bocas, como um leão que despedaça e que ruge.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Como água me derramei, e todos os meus ossos se desconjuntaram: o meu coração é como cera, derreteu-se no meio das minhas entranhas.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
A minha força se secou como um caco, e a língua se me pega ao paladar: e me puseste no pó da morte.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Pois me rodearam cães: o ajuntamento de malfeitores me cercou, traspassaram-me as mãos e os pés.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Poderia contar todos os meus ossos: eles o veem e me contemplam.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Repartem entre si os meus vestidos, e lançam sortes sobre a minha túnica.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Mas tu, Senhor, não te alongues de mim: força minha, apressa-te em socorrer-me.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Livra-me a minha alma da espada, e a minha predileta da força do cão.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Salva-me da boca do leão, sim, ouviste-me, desde as pontas dos unicórnios.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Então declararei o teu nome aos meus irmãos: louvar-te-ei no meio da congregação.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Vós, que temeis ao Senhor, louvai-o; todos vós, semente de Jacob, glorificai-o; e temei-o todos vós, semente de Israel.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Porque não desprezou nem abominou a aflição do aflito, nem escondeu dele o seu rosto; antes, quando ele clamou, o ouviu.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
O meu louvor virá de ti na grande congregação: pagarei os meus votos perante os que o temem.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Os mansos comerão e se fartarão; louvarão ao Senhor os que o buscam: o vosso coração viverá eternamente.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Todos os limites da terra se lembrarão, e se converterão ao Senhor: e todas as gerações das nações adorarão perante a tua face.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Porque o reino é do Senhor, e ele domina entre as nações.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Todos os que na terra são gordos comerão e adorarão, e todos os que descem ao pó se prostrarão perante ele: e ninguém poderá reter viva a sua alma.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Uma semente o servirá: será contada ao Senhor de geração em geração.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
Chegarão e anunciarão a sua justiça ao povo que nascer, porquanto ele o fez.
