< Psaltaren 22 >
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
[Psalm lal David] God luk, God luk, efu kom ku fahsr likiyu? Nga tung ke insiuk nufon in suk kasru A wangin kasru tuku.
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Ke len uh nga pang nu sum, God luk, A kom tia topuk; Nga pang ke fong A nga tia ku in mongla.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Tusruktu kom muta fin tron lom oana El su Mutal, Su mwet Israel elos kaksakin.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Mwet matu lasr meet ah elos filiya lulalfongi lalos in kom; Elos lulalfongi kom, ac kom molelosla.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Elos tuh pang nu sum, ac kom molelosla liki mwe sensen; Ac ke elos lulalfongi kom, elos tiana akmwekinyeyuk.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
A inge nga tia sifilpa mwet se; nga oana wet soko, Mwet nukewa srungayu ac aksruksrukyeyu.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Elos nukewa su liyeyu elos aksruksrukyeyu; Elos yayaiyu ac isrunyu.
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
Elos fahk nu sik, “Kom lungsena lulalfongi LEUM GOD, Efu El ku tia molikomla? Fin pwaye LEUM GOD El lungse kom, Efu ku El tia kasrekom?”
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Kom pa akisusyeyula liki insien nina kiuk, Ac karinginyu ke nga katitiiyuk.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Nga nuna lulalfongi kom e ke len se nga isusla ah me, Ac kom nuna God luk.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Nik kom loesla likiyu! Mwe ongoiya apkuranme Ac wangin mwet in kasreyu.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Mwet lokoalok puspis apinyula oana cow mukul; Elos rauniyula yen nukewa Oana cow mukul sulallal in acn Bashan.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Elos mangelik oana lion Su ngutngut ac kena kunausyula.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Ku luk wanginla, Wanginla oana kof ma kahkla nu infohk uh. Sri nukewa keik tufwaclik; Insiuk kofelik oana kiris.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Kapinsrulyuk pulamlamla oana kutkut, Ac louk fulfuli nu ke lac oalik lucng. Kom sisyula oana mwet misa se infohk uh.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Sie un mwet koluk rauniyula, Oana sie un kosro ngalngul su kuhlusyuwi Ac ngalis pouk ac niuk.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Sri keik nukewa pisryak — ku in liyeyuk. Mwet lokoalok luk elos ngetma ac suiyuwi.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Elos susfa ke nuknuk luk Ac kitalik inmasrlolos.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
O LEUM GOD, nik kom muta loesla likiyu. Fahsru aksaye ac kasreyu!
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Moliyula liki cutlass; Molela moul luk liki kosro ngalngul inge.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Moliyula liki lion inge; Wangin ku luk in lain cow mukul lemnak inge.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Nga fah fahkak Inem nu sin mwet luk, Nga ac fah kaksakin kom ke pacl in tukeni lalos:
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
“Kowos mwet kulansap lun LEUM GOD, kowos in kaksakunul! Mwet in fwil natul Jacob, kowos in akfulatyal! Mwet Israel, kowos in alu nu sel!
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
El tia pilesru mwet sukasrup ku ngetla liki keok lalos; El tia forla lukelos, A El topuk ke elos pang in suk kasru sel.”
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Nga ac fah kaksakin orekma lom inmasrlon walil uh; Ye mutalos su alu nu sum Nga ac fah oru mwe kisa su nga wulela kac.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Mwet enenu elos ac fah mongo nwe ke na elos kihpi; Elos su suk LEUM GOD elos fah kaksakunul. Lela tuh in wo ouiyalos nu tok ma pahtpat!
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Mutunfacl nukewa ac fah esam LEUM GOD. Liki acn nukewa fin faclu elos ac fah forla nu sel; Kain tuhn nukewa fin faclu fah alu nu sel.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
LEUM GOD El tokosra, Ac El leumi mutunfacl uh nufon.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Mwet nukewa su ku in mano fah mongo ac pasrla nu sel. Mwet nukewa su misa tari fah oayapa putati nu ye mutal, Aok, mwet nukewa su sukawil moul lalos.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Fwil tok uh ac fah kulansap nu sel; Elos ac fah kaskas ke Leum nu sin mwet in fwil tokolos.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
Ac fah srumunyuk nu sin mwet su soenna isusla Lah LEUM GOD El molela mwet lal.