Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Per il Capo de’ musici. Su “Cerva dell’aurora”. Salmo di Davide. Dio mio, Dio mio, perché mi hai abbandonato? Perché te ne stai lontano, senza soccorrermi, senza dare ascolto alle parole del mio gemito?

2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Dio mio, io grido di giorno, e tu non rispondi; di notte ancora, e non ho posa alcuna.

3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Eppur tu sei il Santo, che siedi circondato dalle lodi d’Israele.

4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

I nostri padri confidarono in te; confidarono e tu li liberasti.

5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Gridarono a te, e furon salvati; confidarono in te, e non furon confusi.

6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Ma io sono un verme e non un uomo; il vituperio degli uomini, e lo sprezzato dal popolo.

7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Chiunque mi vede si fa beffe di me; allunga il labbro, scuote il capo, dicendo:

8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

Ei si rimette nell’Eterno; lo liberi dunque; lo salvi, poiché lo gradisce!

9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Sì, tu sei quello che m’hai tratto dal seno materno; m’hai fatto riposar fidente sulle mammelle di mia madre.

10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

A te fui affidato fin dalla mia nascita, tu sei il mio Dio fin dal seno di mia madre.

11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Non t’allontanare da me, perché l’angoscia è vicina, e non v’è alcuno che m’aiuti.

12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Grandi tori m’han circondato; potenti tori di Basan m’hanno attorniato;

13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

apron la loro gola contro a me, come un leone rapace e ruggente.

14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Io son come acqua che si sparge, e tutte le mie ossa si sconnettono; il mio cuore è come la cera, si strugge in mezzo alle mie viscere.

15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Il mio vigore s’inaridisce come terra cotta, e la lingua mi s’attacca al palato; tu m’hai posto nella polvere della morte.

16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Poiché cani m’han circondato; uno stuolo di malfattori m’ha attorniato; m’hanno forato le mani e i piedi.

17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Posso contare tutte le mie ossa. Essi mi guardano e m’osservano;

18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

spartiscon fra loro i miei vestimenti e tirano a sorte la mia veste.

19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Tu dunque, o Eterno, non allontanarti, tu che sei la mia forza, t’affretta a soccorrermi.

20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Libera l’anima mia dalla spada, l’unica mia, dalla zampa del cane;

21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

salvami dalla gola del leone. Tu mi risponderai liberandomi dalle corna dei bufali.

22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Io annunzierò il tuo nome ai miei fratelli, ti loderò in mezzo all’assemblea.

23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

O voi che temete l’Eterno, lodatelo! Glorificatelo voi, tutta la progenie di Giacobbe, e voi tutta la progenie d’Israele, abbiate timor di lui!

24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Poich’egli non ha sprezzata né disdegnata l’afflizione dell’afflitto, e non ha nascosta la sua faccia da lui; ma quand’ha gridato a lui, ei l’ha esaudito.

25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Tu sei l’argomento della mia lode nella grande assemblea; io adempirò i miei voti in presenza di quelli che ti temono.

26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Gli umili mangeranno e saranno saziati; quei che cercano l’Eterno lo loderanno; il loro cuore vivrà in perpetuo.

27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Tutte le estremità della terra si ricorderan dell’Eterno e si convertiranno a lui; e tutte le famiglie delle nazioni adoreranno nel tuo cospetto.

28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Poiché all’Eterno appartiene il regno, ed egli signoreggia sulle nazioni.

29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Tutti gli opulenti della terra mangeranno e adoreranno; tutti quelli che scendon nella polvere e non possono mantenersi in vita s’inchineranno dinanzi a lui.

30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

La posterità lo servirà; si parlerà del Signore alla ventura generazione.

31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Essi verranno e proclameranno la sua giustizia, al popolo che nascerà diranno come egli ha operato.